När jag var barn, och framförallt tonåring, minns jag hur många av mina vänner alltid hade kvällsfika hemma hos sig. De där familjerna som alltid åt tidig middag kl 17.30 (vilket vi aldrig gjorde). Sedan omkring kl 20.00 dukades det fram frallor och sådana där ljusa, tunna knäckebröd som smakade sött (minns någon dem?) med olika pålägg och gurkskivor. Så satt vi där med varsitt glas kall O’boy, i det dimma ljuset från en taklampa och skrattade åt sådant som är kul för en 13-åring. Oftast någonting vi tyckte var pinsamt, typ en förälder som sa någonting obegripligt vuxet. Jag minns hur mysigt jag tyckte att det var med de…