Tyngd i bröstet

Jag sitter på Uggla Kaffebar med smörstickiga fingrar från en mandelcroissant. För några dagar sedan hörde jag en kvinna kalla dem för ”croissong”. Jag som just vant mig vid att folk här uttalar dem ”croissang”. Jag försöker få min kompis dotter att uttala dem som de egentligen uttalas, alltså ”croissaa”. Typ, fast egentligen inte så heller. Vissa franska uttal går liksom inte att översätta till svenska språkets tonnation.

Mitt state of mind den här torsdagen är lite skört. Av någon anledning känner jag mig lite oroad och som att jag ibland glömmer bort att dra in luft i lungorna. Någonting tungt sitter i magen som gör det svårt att andas utan ansträngning. Så jag har tagit djupa andetag för att försöka motverka det där som sitter i bröstet och tynger ner. Det låter kanske allvarligt men de som har en känslig personlighet och erfarenhet av stark ångest vet att det bara är någonting att vänta ut. Det hjälpte i alla fall att sminka mig, klä mig i någonting som jag känner mig fin i och gå ut i dagsljuset. Jag bara önskar att de kunde spela lite sämre musik här och på lägre volym för det är svårt att koncentrera mig på skrivandet när Crazy med Aerosmith och trallvänliga 60-talshits brölar ut ur högtalarna så att jag tvingas sjunga med tillräckligt ljudlöst för att ingen ska märka det.

Ikväll skulle jag ha gått på körsång, vilket jag bestämt mig för att börja med, men körledaren är sjuk så det blev inställt. En viss besvikelse uppstod när jag läste sms:et i morse för jag har sett fram emot det i två veckor (förra torsdagen var jag ju i Spanien och veckan innan dess hade en en konsert), men å andra sidan kan jag nu i stället gå på en födelsedagsfika jag annars hade missat.

Jag får se hur länge jag orkar vara social ikväll. Kanske vänder det senare eller så får jag acceptera faktum och gå hem tidigt. Det hjälper faktiskt att skriva om det jag känner för det är nog så jag bearbetar de där jobbiga känslorna och rensar hjärnan. Det behövs nog ibland. Men nu ska jag dra vidare för de spelar musik nu som gör mig stressad och slå en pling till Anneli som nyss ringde, men jag hör ju inget när musiken gör att jag knappt ens hör vad jag själv säger.