C'est la vie

När folk kommer fram och pratar

 

 

Jag har tydligen inget omdöme när jag är bakis för Stina lyckades övertala mig att åka in till stan med henne nu på eftermiddagen. Hon ringde tio i tre och kvart över stod jag på Värnhem och väntade på bussen. Fast alltså, shopping när man egentligen borde ligga i sängen och återhämta sig är ju ingen hit. Jag skulle inte rekommendera att prova fem par jeans heller. Vilket jag gjorde, och sedan kom jag hem med ett par svarta, höga Cheap Monday-brallor. Oops! Kul hade vi i alla fall. Fast det har vi ju alltid.

 

Igår kväll då? Jo, då var jag på middag hos snyggingen Madde som var gräsänka i helgen. Vi drack vin, diskuterade det ena ämnet efter det andra, stekte upp varsin lövbiff och tog bilder på oss själva i deras runda kopparlampor innan vi avslutade kvällen på Far i hatten. Där kom dessutom två trevliga killar fram till oss som vi började prata med. Är inte det roligt när folk faktiskt vågar göra så? Annars så står ju vi svenskar mest där och våra trygga gäng. En av dem hade dessutom bott i Paris i fyra år, typ samtidigt som jag bodde där. What are the odds? Den andra såg ut som en yngre version av Per Gessle. En himla trevlig kväll var det i alla fall!

 

Nu är jag däremot sjukt trött så jag ska ta en dusch och fortsätta mitt seriemaraton. Nu kan inget slita mig från sängen mer idag. 

 

 

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.