Life isn’t fair
Världens bästa kusin och världens bästa barndomsvän
Två av mina finaste Malmöbor har lägenheter i samma trappa. Vilket jag tycker är alldeles förskräckligt orättvist. De kan springa på varandra på väg till jobbet eller skolan, närmsta mataffär, nere i tvättstugan, stå och snacka vid soptunnan…
Medan jag inte kan träffa någon av dem på flera månader.
Det tycker jag är himlans orättvist.
Tur att det finns Skype. Igår satt jag och Sophia och pratade i nästan 2 timmar. Eller däremellan gick hon ner i tvättstugan två gånger, jag duschade och diskade. Haha!
Btw Isabelle, du kommer väl och hälsar på i vår? 😉
