Okategoriserade

Les meuilleurs amies

Minns ni när man var yngre och hade “bästisar”? Sådär funkar det inte riktigt för mig. Jag har ingen “bästis”, men däremot så har jag ett gäng riktigt fina och bra vänner. Att ständigt lalla runt med ett 30-tal halvbra kompisar är inte riktigt min grej och skulle nog gett mig dålig självkänsla. Hellre några få riktigt bra vänner än många som man inte kan lita på. Visst känner jag ganska många människor. Både i Sverige och här. Både kompisar och folk man stöter på då och då. Men de jag litar på till 110 % kan jag räkna på en hand…

Fina vänner är svårt att hitta, och det har jag upptäckt framför allt under min tid här, men jag kan nog känna mig lyckligt lottad med några av de bästa i världen 🙂 De jag alltid skrattar med, som alltid stöttar och förstår, de man kan bråka med utan att oroa sig att man inte längre kommer vara vänner och de som ringer när man behöver ett omtänksamt samtal. De som alltid gläds åt en när det går bra. De som peppar en när det går dåligt. De som avslutar ens meningar. Som tänker precis likadant. Som aldrig berättar vidare det man säger i förtroende. Som finns där no matter what. Och vice versa. Såklart.

De vännerna är de man håller hårt i. Som man har hela livet, oavsett om man träffas en gång i veckan eller inte får chans att ses på flera år. Man bara plockar upp där man slutade, även om man inte pratat på 6 månader. Ni vet, man träffas och det är som att tiden stått still. Och när man ses så kan man bara “vara”. Inga ord behövs heller för att den andra ska förstå om man är glad eller ledsen. Man märker det liksom. Sorg, lycka, brustna hjärtan, goda nyheter, dåliga nyheter, bra förhållanden, dåliga förhållanden. Allt har delats.

Ni vet vilka ni är. Utan er vore jag en halv människa och skulle definitivt inte vara där jag är idag(speciellt tack vare en viss person som pushade mig att åka till Paris, du vet vem du är!).
Jag älskar er oändligt mycket och jag finns alltid där för er ♥

Har ni bra vänner som ni kan lita på eller är det någon där ute som känner sig ensam?
Hur tänker ni, hellre några få riktigt bra vänner eller en stor bekantskapskrets?

Ni kan vara anonyma om ni vill, men vore intressant med en liten “undesökning” 🙂

0

0 kommentarer

  • Before29

    vilket bra inlägg! Håller med, jag har många vänner men de jag verkligen kallar mina vänner är de jag kan räkna upp på en hand.

  • Garderobsgrubbel&Byråbekymmer

    jag har svårt för att lita på folk och har bara några få vänner..men jag vet inte om jag med några av dessa egentligen litar till 100%på i alla lägen och berättar allt..det gör jag nog mest för min sambo och min mamma..det är svårt med vänner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *