IT’S JUST ANOTHER MANIC MONDAY

Det är inte allls bra men ibland vill jag inte gå och lägga mig när jag ska upp tidigt. Jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt att gå och lägga mig ensam, även om jag är dödstrött. Jag blir 10-åriga Christine igen som vill vara uppe hur länge som helst. Trots att ögonen går i kors drar jag ut på det och sen ångrar jag mig dagen efter. Egentligen är det så himla dumt eftersom jag har sömnproblem redan. Det blir ju bara värre.
Däremot tycker jag inte om att sitta uppe ensam om det är någon annan jag ska sova med. Då går jag hellre och lägga mig samtidigt som den även om jag har sovmorgon.

Idag har vi vår sista föreläsning och vi ska gå genom examensarbetet vi ska göra i vår. Sen är det lov!