C'est la vie

It’s just another manic monday

Idag kom sensommaren tillbaka. Jag fick en konstig känsla när jag cyklade hem. Vad är det jag känner egentligen? tänkte jag. Jo lycka såklart! Jag mår så himla mycket bättre när solen skiner. Dessutom så känns livet allmänt bra just nu. Det hänger ett litet orosmoln över axlarna men jag tror att det snart kommer försvinna.

Skoldagen var helt okej men vi har ett ganska luddigt ämne nu som jag gissar att 90 % av klassen inte riktigt förstår sig på. Men det är roligt med för vi jobbar mycket i grupp och det är trevligt att lära känna klassen mer och mer. Jag tycker verkligen att jag hamnat i en skitbra klass.
På vägen hem köpte jag mig en iced cappuchino på Sleven och satte mig i Rörsjöparken och solade en stund. Njöt av kanske den sista varma dagen i Malmö detta året.

Nu är jag så himla trött så jag bara måste lägga mig under täcket och sova. Dessa tidiga mornar tär på mig!

0

0 kommentarer

  • Anna

    Jag gör samma sak, skjuter undan känslorna och försöker hindra dem från att komma fram. Men jag tycker att de faktiskt mildras lite med tiden. Som du säger så får man fokusera på det som är bra, och ju mer man gör det, även om man är ifrån varandra, desto bättre blir det tycker jag. Nu har jag inte träffat min pojkvän på 3½ månad och det känns faktiskt mer okej än någonsin. Vi har lärt oss ett sätt att ha vårt förhållande på distans, men det har tagit ett tag. Hoppas ni hittar det också (om ni inte redan har det), det blir så mycket lättare då! 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *