Spain,  Travels

I natt reste jag till Spanien


Jag drömde i natt att jag reste ner till Spanien. Först med flyg, sedan tåg och slutligen buss. Varför jag var tvungen att ta mig dit med så många olika färdmedel är en bra fråga men drömmar ger som bekant sällan mening i vaket tillstånd. När jag väl anlände så kom jag plötsligt ihåg att världen drabbats av Coronaviruset och fick dåligt samvete för mitt dåliga omdöme. Ännu konstigare är det såklart att jag ens kunde ta mig över så många stängda gränser, och dessutom planera en resa och färdas över 2000 km innan jag insåg att jag inte borde resa överhuvudtaget. Kanske är det mitt undermedvetna som längtar efter att uppleva någonting annat än grötig skånska och opålitligt aprilväder?

Det var länge sedan jag skrev om några resebetraktelser här på bloggen, vilket av uppenbara skäl är för att jag inte har rest utanför Sveriges gränser på ett par månader (förutom i mina sovande och vakna drömmar då vill säga). Faktum är att jag inte ens lämnat Malmö kommun sedan jag kom hem från Spanien i februari. Det finns ett par inlägg i utkastmappen men att tipsa om utflyktsmål i Sydafrika eller besökta restauranger i Paris känns menlöst just nu. Saknar jag att resa? Ja, det gör jag. Samtidigt som det på något vis är skönt att ta det lite lugnt på hemmaplan och inte flänga omkring i världen så är jag en rastlös själ ändå ut i fingertopparna som aldrig riktigt trivts med att stanna kvar på en och samma plats för länge. Jag behöver det där kultur- och miljöombytet. Höra (och prata) andra språk än mitt eget och stiga ur min bekvämlighetszon. Jag kan såklart bara traska 1,5 kilometer söderut för att lyssna på frukthandlarna på Möllan ropa till varandra på arabiska eller turkiska, samt handla i iranska eller kinesiska matbutiker, men det är inte samma sak. Det är fortfarande hemma.


Ska vi låtsas att vi befinner oss nere vid Medelhavet? Även om det bara är i våra dagdrömmar? Ponera att världen är som den ska igen men de brittiska pensionärerna och svenska barnfamiljerna har inte vågat sig tillbaka till Costa del Sol ännu så det enda vi hör är några spanjorer som pratar högljutt över varsin espresso på hörnkaféet. Precis som det var innan turismen tog över världen och innan även medelklassen och arbetarklassen hade råd att resa. Till hjälp har vi några blandade fotografier från dagarna på den spanska sydöstkusten under sportlovsveckan.


Jag vet inte om det är för att jag tycker om färgen blå eller för att jag redan från början såg ett tema, men det fick bli den röda (blå?) tråden i detta bildspel. Förhoppningsvis kan vi snart resa igen på riktigt. Blicka ut över ett stort hav på en paradisstrand och doppa tårna i ljummet, transparent saltvatten. Beställa en kall öl på japanska, portugisiska eller tyska. Återse alla de vi saknar. Uppskatta den totala friheten för att sedan återgå till att ta den för given.

Snart så.

0

0 kommentarer

  • teruko

    Vill inte låta negativ, men snart så–? Tror det kommer dröja väldigt väldigt länge till en eventuell återgång till vad som liknar det forna livet vad bl a resor beträffar. Så mycket har påverkats av detta virus, ssom också påverkar framtiden på många sätt. Precis som du – och säker de flesta – längtar jag på ett plan efter alla upplevelser som resandet ger, men samtidigt måste jag säga att våra sista två veckor i Spanien i mars gav oss minnen som är minst sagt avskräckande. Så sjuka som vi blev och därtill isolerade på ett hotellrum, med utegångsförbud, samt i stor oro om det skulle gå ett flyg hem som avtalat, det var ingen munter erfarenhet. Enda trösten är att vi troligen blivit immuna plus att vi nu är helt friska sedan några veckor. Men “qui vivra verra” . Önskar dig en skön vår även på hemmaplan! Här i norr ligger vi som vanligt typ en månad efter er. Och sedan pang bara, så blir det sommar direkt. 😊

  • Tina

    Åh, vad fina bilder och vad du skriver vackert. Blir om möjligt ännu mer sugen på att resa. Längtar och hoppas att det blir verklighet inom en snar framtid. Hoppas du får en riktigt fin Valborg. Kram

  • christinesstories

    Ja, självklart vet jag att det är så, och min mening var inte att låta nonchalant, men jag kan bara utgå från mina egna känslor och tankar när jag skriver om sådant jag längtar efter. “Snart så” kan betyda i morgon lika mycket som om fem månader. Just nu är mitt sätt att hantera situationen genom positivt tänkande för annars tar pessimismen överhanden och det gynnar varken mig själv eller läsarna av den här bloggen. Någon gång kommer det bli bättre. Vad skönt också att ni kom ur den hemska situationen och till slut tillfrisknade. Jag hoppas innerligt att ni är immuna nu och håller er friska. Tack så mycket, jag önskar dig detsamma! Kram

  • teruko

    Så klart förstår jag hur/vad du menar och vill absolut inte “sänka” stämningen här. Det är bara så svårrt ibland, när man läser en uppskattad blogg och reagerar, att enbart vara trevlig och typ “hålla med”. Känner lust till dialog och det vill jag ska du uppfatta positivt, dvs att du skriver så att det berör. <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *