Culture Paris/France

I can carry my own bag, thank you

 

 

Ibland är det trevligt att vara kvinna i Frankrike. Som att männen håller upp dörren för en, bär ens tunga resväska eller erbjuder sig att betala middagen. Kvinnan ska tas hand om och det är lite charmigt med killar som faktiskt är romantiska och gentlemän. Sedan kan jag ibland känna av de där könsrollerna extra mycket. Som att tjejer ofta underminerar sig själva och att män ofta förväntar sig att kvinnan ska göra göra hushållsarbete medan han försörjer familjen. Det är nästan alltid upp till mannen att ta ett beslut, var man ska gå, när man ska åka och hur man ska göra det. Till och med i min generation.

 

Att kvinnan inte ska göra ”mansgöra” är ett annat exempel. Just det hände igår på jobbet och det var nog första gången på länge som jag märkte av att jag faktiskt kommer från ett väldigt jämställt samhälle. De behövde flytta några backar läsk och de bad folk hjälpa till. Det var ju såklart ingen tjej som reste sig, förutom jag. Jag menar, jag har muskler, har jobbat på Lidl i 2,5 år (där bryr de sig inte om könsroller, alla packar upp varorna, oavsett kön) och tycker inte det är så farligt att bära en låda 33 cl läsk som väger typ 3 kilo. Det blev världen holabaloo och min HR-chef typ ”förbjöd mig” att bära det för att det var ”för tungt”. Alla killarna skrattade (förvisso är de fransmän, och en ryss) och frågade vad jag ”höll på med”. Det blev liksom världens grej av det. Jag var nära på att skrika rakt ut: ”För i helvete, jag är inte en ömtålig poslinsdocka!”. Samma sak hände i somras när jag bar en plaststol och en av C’s vänner sa ”nej men låt en av killarna göra det där i stället”. Ja, en PLASTSTOL. Notera att de här människorna är mellan 25-32 år. Jag har dessutom märkt det i matbutiker att kvinnorna sitter i kassan medan männen packar upp och ”fixar”. Visst har män en annan fysik än kvinnor, rent generellt, men jag har ärligt talat mer muskler än många av mina manliga kollegor som troligtvis inte ens vet hur man styrketränar, haha.

 

Jag säger bara det. De svenskar som klagar på att vi inte har ett jämställt samhälle i Sverige, skulle inte ens klara en vecka i Frankrike. 

 

 
0

0 kommentarer

  • Marie Bergman - Om livet på Cypern

    Haha jadu det förekommer här nere på Cypern också kan jag säga. Jag tycker att det kan vara positivt när en kille är extra romantisk eller gentleman, men i övrigt är deras kvinnosyn helt åt…… Eller det kanske allra värsta – när de åker hem till sin mamma VARJE lunch, alla dagar i veckan året runt för att få sin lunch serverad. Vi svenskar påpekar att det där aldrig hade hänt i Sverige och att en vuxen man som skulle göra så, skulle bli klassad som att han inte kan ta hand om sig själv i stort sett. Deras förklaring är då att de gör så för att visa uppskattning till sin mamma och hennes mat. BULLSHIT!

  • Sofia

    Här i Tyskland märker jag av det där med skillnaden mellan könen mest på ett trevligt sätt. Männen är nämligen väldigt uppskattande och romantiska mot sina kvinnor. Uppskattas helt klart av mig som inte är van vid det =)

  • Simone

    Alltså, jag förstår din poäng med stereotypa könsroller i Frankrike, men samtidigt är det fortfarande mycket som inte är särskilt jämställt i Sverige, även om vi är på rätt spår. Dessutom vill jag tro att svenska jämställdhetskämpar är öppensinnade människor som har förståelse för kulturskillnader. Jag sjäv till exempel finner många problem med jämställdheten i Sverige men finner mig i situationen i Spanien eftersom jag förstår att könsroller är starkt rotade där. Man får ta saker step by step liksom. Dock planerar jag att kuppa om jag själv en dag får barn med min spanjor 😉 Jag har själv varit utsatt för att undermineras på grund av mitt kön i arbete med svenska kollegor (typ inte lyfta läskbackar och kallas för "lilla gumman). Sverige har fortfarande mycket att jobba på.

  • Christine&Paris

    Man får ta det med en nypa salt, och ja, mycket jag skriver är med ironi.Det gäller att läsa mellan raderna och inte ta allting på så stort allvar. Jämfört med många andra länder tycker jag att vi kommit väldigt långt i Sverige, och om man får spader av manschauvinism och sexistiska skämt (vilket inte är särskilt tolererat i Sverige, men väldigt vanligt här, till och med på arbetsplatser) skulle man nog bli tokig här efter ett tag. Så menade jag.

  • Christine&Paris

    Haha, ja! Mina franska kollegor kan dra de mest löjliga skämten, sen sitter jag och mina utländska kollegor och förstår inte riktigt det roliga..

  • Christine&Paris

    Hehe, ja jag har upplevt det med. De kan vara väldigt omhändertagande, och uppvakta. Men, Tyskland är nog lite annorlunda då det inte har den där latinska kulturen, utan mer en nordeuropeisk syn på könsroller 😊

  • Christine&Paris

    Ja, absolut. Det har du rätt i! Det är bra att vi strävar efter ett bra samhälle där alla är lika värda, men det är också bra att stanna upp och inse att vi har det bra ändå och inte klaga på smågrejer utan faktiskt vara tacksamma för vårt öppna samhälle. Just det där med lilla gumman har jag också varit med om, men det är mer härskartekniker och förekommer även mellan kvinnor. Det hände mig i en klädbutik en gång och butiksbiträdet sa så till mig, jag blev helt galen! Fast det är klart att det är så med män också. Det är ju dock inte ALLS som här. Hade det här hänt på en svensk arbetsplats så hade inte folk tyckt det var så konstigt att jag hjälpte till att bära en back läsk.

  • Linda

    Att bo utomlands gör verkligen att man förstår att vi trots allt kommit en bra bit på vägen vilket gör mig stolt! Här i US är t.ex många fruar hemmafruar. Det känns ju helt förlegat.. Dom får sluta jobba när barnen kommer. Alltså ingen inkomst, ingen pension. Med andra ord helt beroende av sin man. Detta är mer eller mindre otänkbart i Sverige vilket känns bra!

  • Christine&Paris

    Ja, men så har de ju bara 3 veckor mammaledighet också, men det är synd att de inte går tillbaka till arbetet efter ett år. Min mamma var faktiskt hemma med oss, och gick tyvärr inte tillbaka till arbetet riktigt. Mina föräldrar är skilda så du kan ju tänka dig hur lätt hon haft det ekonomiskt efter det.. Samtidigt reste min pappa mycket i jobbet och kunde ibland vara borta i 2-3 veckor i ett sträck, så det hade var av praktiska skäl de gjorde så. Dessutom är det ibland skrämmande att se föräldrar som väljer karriären framför sina barn. Det märks särskilt här. Det måste finnas en balans. Önskar dock att min mamma hade gått tillbaka till att arbeta när vi väl var större. But oh well 😊

  • Susanne

    Bor ocksâ i Paris och tyckte detta var pâ pricken beskrivet! Ibland blir jag sâ irriterad, dâ kan det kännas bättre av att läsa ett inlägg som detta ! Tack och kram

  • Karin

    Intressant synpunkt! Däremot vet jag faktiskt inte om jag håller med just på den här punkten. Visst ligger Frankrike långt efter när det gäller jämställdhet! Men jag har faktiskt fått dra det tunga lasset på nästan alla mina jobb och mina arbetsgivare har inte brytt sig ett dugg om att jag varit tjej… Jag har fått sköta leveranser och lasta TUNGA lådor tillsammans med killarna. Fast jag tänker att det kanske är olika beroende på bransch? I restaurangbranschen är det kanske, konstigt nog, mer jämställt. I alla fall upplevde jag det så. Sen är ju restaurangbranschen negativ på många andra sätt. Men upplevde inte att man behandlade mig annorlunda än mina manliga kollegor på det sättet utan vi var alla i samma båt, tjejer som killar.

  • Christine&Paris

    Det var ju bra att du haft bättre erfarenheter. Kanske är det annorlunda också de branscherna då folk ofta kommer från mer enkla bakgrunder? Inte så bortskämda och vana vid pengar och oändlig hjälp från sina föräldrar.. Männen kanske hjälper till hemma mer och kvinnorna "hugger in" mer 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.