C'est la vie

Hundra år senare

Det tog bara 1 ½ timme att öppna ett bankkonto. Inte alls länge va? Suck. En jäkla massa papper, fransmännen älskar papper nämligen. Och sen att han inte var så bra på engelska var inte direkt någon hjälp. Men å andra sidan är jag ju inte så bra på franska, så det hjälpte ju inte heller. När han skulle förklara om sparkonton och räntor så fattade jag först ingenting.
Men han var väldigt trevlig och hjälpsam iafl och nu har jag äntligen ett bankkonto här. Snart får jag mitt Carte Bleu. Superb!

Har ringt lite olika samtal nu, och ska strax åka in till Paris. Anledningen till att jag ska till Svenska kyrkan är för att hämta ett par skor och några filmer som jag glömde hos Helene och Olivier. Ni vet de jag bodde hos innan? Deras förra au pair  Lisa är i Paris och skulle på kyrkans barntimmar med Louise idag, så hon skulle ta med mina saker dit så jag kunde få tillbaka det. Helene åker nämligen till Sverige på lördag så det var enda chansen att få tillbaka det innan juli. Sen ska jag dessutom resa bort i juli(ska berätta mer om det sen!), så då kanske jag inte kunde få tillbaka det förrän efter sommaren.

Aja, nu måste jag iafl sticka. À bientôt!

0

0 kommentarer

  • lameilleuse

    Tänk vad mycket lättare det måste vara att vara au pair idag. När jag var au pair 91-92 fick jag pengarna kontant i handen, det fanns inget internet och carte orange var av 1800-talsmodell.

    Men svenska kyrkan fanns! Är det fortfarande Agneta som är kantor?

  • Christine i Paris

    Ja det verkar som det, har inte träffat henne dock. Men de är jättetrevliga där. 😊
    Jo det är nog lättare, men ändå samma grej tror jag. Var du au pair ett år bara eller flera år? Vad gjorde du här sen? Hade gärna bott kvar här sen men det är ju så dyrt… och kanske kommer jag sakna Sverige om ett år after all. Haha!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *