En lördag i september
Igår var en typisk ”whatever come up”-lördag. Förutom det faktum att jag hade gjort planer med Louise och Erik att gå på Malmö Gallerinatt, men i övrigt var det relativt spontant. Det började med en fika på Le Gourmet – stans egen franska bistro. Förutom en chans att prata franska med ägaren så kan man där äta goda rätter och dricka vin med förnimmelsen av att befinna sig på en bakgata i Le Marais. Min kompis hade lunchplaner i Köpenhamn och själv tänkte jag ta en kort runda på stan. Just som jag steg in på Triangeln och slog en pling till min kusin så visade det sig att hela den familjen också befann sig på Triangeln. Så jag passade på att äta lunch med dem och sen lekte jag och Ines (ett treårigt yrväder – bokstavligt talat) en stund medan föräldrarna gjorde ett par ärenden. Även om hon inte är min egen så känner jag så mycket kärlek till det lilla livet och det är verkligen fint att se den ungen växa och utvecklas till en bestämd men väldigt omsorgsfull liten människa. Medan andra barn kör på som en ångvält (alltså föräldrar som sitter och glor i mobilen medan deras barn lever rövare?!) så är hon hänsynsfull och väntar tålmodigt på sin tur. Samtidigt som hon är så modig. Fast sedan vet jag ju att hon har världens bästa föräldrar också.
Efter mitt gästspel som förälder så gick jag hem och vilade några timmar så att jag skulle orka vara kulturell på kvällen. Det krävs ändå att man är på alerten när det vankas konstrunda.
Speciellt när man ska försöka förstå sig på sådant här, eller andra konstobjekt i kategorin ”contemporary art”. Jag vet inte hur ni är men för mig är detta en fiskelina med lite lim på. Det säger mig absolut ingenting annat.
Tyvärr tänkte jag inte på att ta några andra bilder på det jag faktiskt gillade, men vi passade på att gå in i St Petrikyrkan på väg mot nästa mål.
Tänk att den har stått där sedan 1300-talet! Det är något magiskt med kyrkor tycker jag. Som att det inte spelar någon roll hur världen utanför ser ut. Där inne råder ett lugn och en fridfullhet. Jag brukade ibland promenera runt i Montmartre på helgen när jag bodde i Paris till och passade då på att gå in i Sacre Cœur. Det var som att stiga in i en annan värld. Där ute var det fullt med turister, gatuartister och oväsen men inne i kyrkan var det alldeles stilla.
Efter några timmars konstkännande gick vi bort till Siesta i Gamla Väster. Vi satte oss på uteserveringen och delade på en skål med musslor medan vi pratade om högt insvepta i filtar (eller det var bara jag som var insvept i filtar eftersom de övriga två är tvättäkta vikingar som vinterbadar och duschar kallt…). Halv elva traskade jag hemåt med min kultur-rätta hatt som skydd mot regnet, sådär tacksam över allt fint jag har i mitt liv. Det är bäst att skriva ner det för i morgon kanske jag är höstbitter igen.
Nu ska jag bege mig ut i solen för de närmaste dagarna ska det tydligen bara regna. Det gäller att passa på! I eftermiddag ska jag träffa syster yster som kommer över från Köpenhamn. Det blir mysigt.
