Dödsångest på tåget

Nu sitter jag på ett tåg som susar förbi skog och mark någonstans i södra Småland. Jag gick och la mig alldeles för sent igår så jag känner mig som ett vrak ungefär. Ganska dumt innan en tidig morgon när jag har en resa och en sen kväll framför mig.

Jag är inget stort fan av att åka tåg, och de där gångbryggorna mellan vagnarna ger mig nästan dödsångest. Jag får hjärtklappning varje gång jag ska passera där och inbillar mig att vagnarna kommer släppa eller att plattorna ska rasa och lämna mig till en säker död. Eller bara lemlästad. Så jag brukar hoppa över dem och ignorera eventuella hjärnspöken som viskar ”Nu har du blivit knäpp på riktigt, Christine…”. Jag kan ju omöjligt vara ensam om dessa katastroftankar?

Anywaaay. Jag är framme i Nässjö om en halvtimme och där ska jag byta till ett tåg mot Jönköping. Jag har en timme att slå ihjäl mellan tågen (see what I did there?) så då tänkte jag sätta mig och dricka en kaffe. Louise hämtar mig i Huskvarna och sen blir det väl antagligen lunch följt av Sverige-matchen.

0 reaktioner på ”Dödsångest på tåget”

  1. Absolut igenkänning gällande tåg. Hatar passagen på denna ålderdomliga tågvariant, alltid belägen på väg till restaurangvagnen dessutom! Men ingen dödsångest dock, utmanar sammanbiten ödet!

  2. Ha ha, no chance att du blivit knäpp! Du är högst normal i mina ögon. Jag undviker kollektivtrafiken och har faktiskt köpt en bil idag! Alla har vi olika hjärnspöken. Det är bara det att många inte törs prata om dem. Hoppsan, börjar bli dags att krypa till kojs. Jag blev bara så entusiastisk då jag trodde att du inte skrivit något sedan sista juni och så fanns det en massa nya inlägg under juli! 😊
    Hoppas att du får det riktigt trevligt!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen