C'est la vie

Det löser sig, det gör det alltid

Mina föräldrar känner mig väl. Lite för väl kan man nästan säga. Och pappa har rätt, för tillfället är jag inte den vanliga positiva Christine utan en ganska trött, negativ och likgiltig Christine. Jag har haft magkatarr i 1,5 månad nu och skulle vilja säga att jag inte sovit en hel natt på flera veckor. Jag har ont i magen nästan varje dag och känner mig helt ur balans. Dessutom har jag svårt för att somna och vaknar flera gånger per natt och drömmer konstiga drömmar som gör mig orolig. Sen en massa måsten som gör att jag känner mig stressad. Det tar på krafterna.

Men nu ska jag iväg och spendera kvällen med min fransman. Han är min medicin. I helgen flyttar vi äntligen till någonting eget och även om det bara är tillfälligt så ska det bli så skönt. Då ska jag vila upp mig ordentligt.

0

0 kommentarer

  • Ellinor

    Trots att det är lättare sagt än gjort MÅSTE du börja ta hand om dig själv vännen! Det tar tid att läka långvarig stress men du får ta det i små steg och unna dig en massa saker som får dig att må bra. Du skall se att det löser sig!
    Kram

  • Madeleine

    Tråkigt tips: ta hand om dig. Tillåt dig att vara "ego" och tänk på ditt eget välbefinnande först, speciellt nu när du varit dålig så länge. (tråkigt tips 2: drick inte vin…..)

  • Charlotta

    Hej, hittade din blogg för ett tag sedan och efter att ha bott 8 år i Paris men nu flyttat hem till Sverige är det underbart att se dina Parisbilder och läsa om ditt liv där. Jo, jag längtar tillbaka varje dag. När man har mycket om sig och kring sig är det lätt att må som du. Paris är underbart men samtidigt en stad som kräver. Byråkratin gjorde mig tokig, bostadssituationen, strejk i tunnelbanan, you name it. Det jag gjorde för att komma i form var att gå till Hammam i Mosque de Paris, 39 Rue Geoffrey St Hillaire. Helt underbart! Eller ta en promenad på Rue Crémieux, Paris mest färgglada gata. Det är som att komma ut till en liten by på landet, omöjligt att tro att man är i Paris. Lycka till och tack för en fin blogg!

  • Christine

    Charlotta: Kul att du hittat hit! Hur kommer det sig att du flyttade tillbaka till Sverige?
    Jag ska försöka ta det lugnt, umgås med de jag tycker om (bästa medicinen trots allt) och promenera i vackra vädret. Ska testa dina tips med!
    Tack, lycka till du också med ditt nya liv i Sverige! Kramar

  • Malin

    Jag tror att det är viktigt att erkänna för sig själv att man faktiskt mår dåligt och acceptera det. Att livet går i dippar är inget vi bör blunda för, förnekelse hjälper ingen. Det är läskigt att inte känna sig på topp, men stärkande att våga möta det. Du har ändå den viktigaste insikten kvar – du vet att detta inte är ditt "normalläge". Du vet att du egentligen är positiv och det kommer du återigen att bli, det är jag övertygad om. Ja, sitter jag och skriver som inte ens känner dig. Det är egentligen bara så jag filosoferar kring livet.

    Jag hoppas att det vänder snart för dig. Du verkar i alla fall ha bra redskap runtomkring dig! 😊

  • Charlotta

    En lång historia. Precis som du träffade jag en fransman, vi reste Frankrike runt i ett par år men återvände alltid till Paris. Jag arbetade för Max Mara och även Hôtel Royal Monceau innan jag bestämde mig för att skaffa mig ett "diplome" som är så viktigt i Frankrike. Tanken var att vi skulle flytta ner till sydfrankrike igen efter mina studier men under tiden valde jag att avsluta vårt förhållande. Nu bor jag kvar i Sverige, känner mig halvt fransk, längtar "hem" till Paris men vet att det välordnade Sverige faktiskt kan vara underbart! Bodde förresten i 16:e, vid Mirabeau. Njut av Paris!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *