Jardin des Tuileries
Från C’s fönster
St Philippe de Roule
Nu är det 11 dagar kvar. Jag börjar längta ordentligt nu. Inte bara till Christophe, utan också till Paris. Staden som var min hemstad i äver ett år. Där jag kände mig som hemma under så lång tid. Alla minnen som allting ger. Som en annan bloggare skrev: För er är det bara bilder men för mig är alla foton minnen.
Känslor. Nostalgi. Människor. Händelser.
Snart är jag där igen. I staden som åter igen ger mig pirr i magen när jag tänker på hur vacker den är. Spänningen. Kanske behövdes det lite distans för att jag skulle uppskatta den igen? Det tog inte lång tid i alla fall.
Det måste vara äkta kärlek.
det blev verkligen en jättemysig kväll, maten smakade bra och alla var nöjda och alla uppskattade kvällen, kul!
fina bilder 😊
ingen fara tjejen! 😊vsg!
tack, detsamma 😊
Åh vad härligt!! Det börjar dra i fransktarmen när jag ser dina bilder 😊
Tusen tack! Jag trivs toppen i min nya lugg, hihi 😃
Åh, förstår precis vad du menar med att bilderna är mminnen för dig. Så är det ju! Jag känner likadant fför Florida, som var mitt andra hem under en lång ttid 😊
Härligt, inte långt kvar nu! Har en känsla av att du en dag kommer bo där igen:)
Har själv bokat biljetter till Bryssel nu. Men det dröjer till den 15 oktober.
Hoppas du haft en fin helg!
Åh precis så känner jag! Äkta kärlek. Paris…finns knappt ord! Har nog aldrig någonsin känt mig så hemma någon annanstans än i Paris. Längtar så tills nästa gång jag besöker staden!
ååh vad romantsikt 😃:D:D:D paris är ju det finaste som finns