C'est la vie,  THROWBACK

2016 ~ First half

Jag skrev först den här årslistan för att summera 2016, men så insåg jag sedan att det faktiskt är lite smått tråkigt att fylla i samma lista varje år. Så jag kör på en årssummering uppdelad i två portioner. Annars blir det på tok för mycket för er att läsa på en och samma gång.

So here we go.

Var en månad för reflektioner och lugn. Jag spenderade halva månaden med att göra mig redo för att gå tillbaka till jobbet. Det var många mysiga stunder med nära och kära vilket var precis det jag behövde och orkade med just då. Snön kom till Skåne och sedan regnade den såklart bort igen.

 

Började med en resa till Paris. Jag promenerade mycket, tog igen förlorad tid med vänner och drack vin för hela vinterns vita period. Dessutom hade vi delar av familjen samlad i Landskrona, jag gick på födelsedagsfest med hipstertema, Linda kom på besök i Malmö och bodde på Clarion Malmö Live (vilket självklart innebar en maffig brunch – det är vår grej) och min kompis Linnéa blev överraskad med en möhippa.

 

Var en ganska kall månad. Våren trevade på men ville inte riktigt bryta genom. Jag gullade mest med den lilla nyfödda sparven Ines – som nu snart är 1 år gammal, hur sjukt?! – som föddes i slutet på februari, myste hemma och kände mig nöjd över att ha 1. smugglat med mig macarons från Paris 2. fryst in ett helt gäng för desperata stunder. Dessutom så fyllde min älskade Stina 30 år. SÅ HIMLA STOR. Vi firade påsk och tog galet vackra solnedgång-bilder från mitt köksfönster.

 

Ännu en månad som började med en resa. Jag och Lucie drog till Rom över en helg och jag kände lyckan strömma genom hela kroppen när jag fick byta ut kängorna mot sandaler och vinterjackan mot en tunn t-shirt. En stor anledning till att jag flyttade från Sverige var de långa vintrarna. Jag klarar inte att frysa i sex månader. När jag kom hem från Italien insåg jag att mitt jobb inte gjorde mig lycklig, så jag bestämde mig för att sluta. Ett beslut jag inte ångrat en sekund sedan dess. April var utöver det en ganska händelselös månad. Jag hängde med Madde – som även hon hade fått en bebis och således var mammaledig – och så firade jag framtiden med min syster och Henry.

 

Jag började min första arbetslösa månad med att dra upp till Stockholm. En underbar helg med några av de jag har som roligast med. Huvudstaden bjöd på bästa vädret och jag åt mer än en mjukglass i solen. När jag kom hem hängde jag lite i Köpenhamn och gick bland annat på en opening av baren BRUS som ägs av företaget Henry jobbar för. Jag hann även med en av de roligaste helgerna jag någonsin haft med två av mina fina vänner. Jag flög nämligen ner till Berlin där Huiyen bor, och sedan kom även Solveig dit från Frankfurt. Åh, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på de dagarna för det gjorde så mycket för min trasiga själ.

 

Nu var det full sommar och jag njöt av att vara ledig, men hade lite smått ångest över vad jag skulle göra med mitt liv. Jag drack mycket kaffe på Fyn, hängde i Västra Hamnen och solade, firade Stinas examen, haffade syrran när hon inte var instängd med plugg, stal en puss från min brorson vid första bästa tillfälle och sedan så åkte jag ju till Paris igen. Den här gången var träden gröna och nästan alla mina vänner hade tid att ses <3

Efter några dagar i Paris tog jag tåget söderut för några dagar på Franska Rivieran. Jag bodde bland annat på världens mysigaste B&B i Nice. Ni kan läsa mer om dessa platser HÄR.

Ett ganska händelserikt halvår nu när jag ser det såhär, vilket jag inte alls tänkt att det har varit när jag tänkt tillbaka. En del av mig får ett sting av hemlängtan när jag ser bilder från Sverige, på familjen och stunder som verkligen gett mig energi under året. Det är baksidan med att bo utomlands, och särskilt såhär långt bort, att sakna de man älskar allra mest.

0 kommentarer

  • Anna

    Förstar att hemlängtan kan krypa sig pa da du blickar tillbaka. Bra ibland att stanna upp och blicka tillbaka, inte bara rush:a pa i 180 non stop.

  • Amina

    Läser och begrundar och kan inte låta bli att förundras och imponeras. Wow Christine. Vilket mod det bor i dig. Att bara inse att man inte blir lycklig av sitt jobb och sluta, det är så sjukt starkt och inte många som gör (skulle jag tro). Fantastiskt halvår. Jag hoppas att jag har samma styrka om jag nångång befinner mig på en plats där jag inte vill vara.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.