Inte helt normalt
Bonjour mes amies! Hoppas allt ar bra. Jag mar bra men kanner mig lite stressad pga hela jobbsituationen, vad gor jag nar mina pengar ar slut liksom? Jag vantar pa samtal om jobb, sa jag far halla tummarna for det.
Mamma ringde mig i morse. Hon kom pa en sak som karringarna pa agenturen sagt till henne. Hon hade inte trott pa dem och glomt bort det sen men ringde for att beratta for mig. Enligt dem hade Marie sagt till dem att jag hade en ätstorning. Att jag at jattemycket och sen gick pa toaletten och spydde. Kan ni tanka er va?! Helt sjukt hur en vuxen manniska kan hitta på nagot sadant for att "cover their own ass". Jag at normalmycket(for en svensk, fransman ater miniportioner) och gav verkligen inget impression att jag skulle ha en atstorning. Sa jakla onodigt! Och det gjorde ju stackars mamma orolig med. Aven om hon inte trodde pa det de sa så har hon ju inte traffat mig pa nastan tva och en halv manad sa hon blev ju konfunderad och radd.
Glomde beratta vad som hande i onsdags foresten. Jag hade bestamt med Marie att jag skulle hamta nycklarna till det chambre de bonne jag skulle bott i i september, kl 12. Aldsta sonen Auguste skulle vara dar och oppna.
Skulle ju fa boi rummet sa lange tills agaren skulle ha tillbaka den eller tills jag hittat nagot annat. Nar jag och Precious kommer dit(detta ar alltsa deras lagenhet vid Triumfbagen, inte rummet) sa ar ingen hemma. Vi gar ut en stund och kommer tillbaka vid halv ett. Ingen hemma nu heller. Ringer Marie som sager att han nog sover och att hon ska forsoka ringa honom. Jag har inte numret till sonen utan bara till lagenheten. Hon skickar meddelande att hon inte far tag pa honom. Vi aker till agenturen sa lange, dar vi fastnar i typ tva timmar pga deras tjat och bullshit, forsoker ringa darifran men far inte tag pa honom. Sen ringer Marie och sager att han lagt nyckeln till deras lagenhet under mattan i trapphuset och att vi kan hamta den dar. Men nar vi kommer dit sa hittar vi saklart inte nyckeln. Vi skickar meddelande till marie och sager att den inte finns dar, hon ringer upp och borjar typ skrika pa Precious(gav luren till henne eftersom hon pratar franska) att hon ar fed up och att jag far lista ut saker och ting sjalv. Enligt Precious var hon riktigt otrevlig och bitchig i telefonen. Hur fan ska vi kunna losa nagot som inte ar varat problem? Jag letade pa varenda javla vaning efter nyckeln. Vi kom dit i tid och har inte numret till sonen. Sen nar vi ar pa vag att ge upp sa kommer Auguste. Han hade saklart glomt lamna nyckeln.
Jag var sa javla trott och forbannad. Forst agenturkarringarna som satt och anklagade mig och var allmant otrevliga och sen pa jakt efter en nyckel som ite gick att hitta. Och sen att Marie blev arg pa MIG for att SONEN(tydligen har han drogpromlem… saklart…) sovit halva dagen och inte oppnat nar han skulle och det var HAN som klantat sig och glomt lamna nyckeln. Och vet ni vad han sager nar vi star i hissen? "I didn’t know if the girl with you was your friend or the girl that I’m sleeping with." Hahaha! Normalt? Nja..
Nej den dar familjen ar inte normal. Ar sjukt glad att jag kom bort fran det! Trots att jag nu sitter har utan jobb och bostad sa ar det battre an det dar. Och jag kan inte pasta att jag saknar nagon av dem for fem ore. Hemsk insikt men dagens sanning. De enda jag saknar ar alla gulliga och trevliga manniskorna som jobbade pa playan och strandrestaurangen. De var helt underbara italienare!
Nu ska jag ata lite mellanmal och sen ta med mig MIN dator till ett cafe har i narheten som har gratis WiFi. Vet inte riktigt vad jag ska gora ikvall, men det blir iafl middag inne. Kanske film eller en drink nagonstans. Ska hora med Precious om hon ar up for it. En laskande drink med gin vore inte helt fel! 😉