I fredags var det exakt fem år sedan den här bilden togs. Den där dagen då våra blickar möttes första gången. Jag hade träffat min vän Precious på eftermiddagen och på kvällen skulle jag träffa Natalie för middag. Av en slump hamnade vi på en bar där han också befann sig. Den där fransmannen. Han som stal mitt hjärta och behöll det i fyra år. Han har det nog fortfarande, på ett eller annat sätt. Fast hans hjärta tillhör nu någon annan. Jag vet inte vad jag tycker om det.
Han skrev att jag verkar vara lycklig och att det glädjer honom att se. Det får mig att minnas vilken fin person han faktiskt är. Det får mig att minnas de fina stunderna.
De minnena sparar jag för all framtid.
Starkt inlägg. Jag vet hur det kan vara, och hur man kan känna sig i den situationen. Gläd dig i allafall till att du fått känna på riktig kärlek. Vem vet, er tid kanske kommer senare igen? <3
Jag tycker alltid att det är svårt med förhållandet till personen man varit tillsammans med innan. Jag brukar tänka att det är fint att jag inte är "ovän" med dom personer jag varit tillsammans med. Skulle jag råka träffa på dom på stan så kan man ändå säga hej och prata lite. Det hade varit så mycket värre om man lämnade förhållandet med avsky och hat.
Fint skrivit, kämpa vidare.
Tack <3
Kram tillbaka <3
Ja det är sant. Jag är glad att ha lämnat det som vänner 😊
Precis så får man tänka! Det är ju mycket fint med att ha älskat och att ha blivit älskad av någon. Jo, man vet ju aldrig 😊