Nu mår hon
Jag sitter i sängen och tänker att vissa stunder är det bra att stanna upp och njuta av att just då känns tillvaron i livet riktigt bra. Som M och jag brukar säga när någon av oss gör någonting vi verkligen älskar och som är sådär extra lyxigt; ”nu mår hon/han”. Det betyder att livet är riktigt jäkla fint just där och då. För det kanske var fruktansvärt obekvämt när jag cyklade hem i regnet efter jobbet eller tvingade mig ut och iväg till gymmet, men det är strunt samma nu. Efter middagen och träningspass, duschade jag för en gångs skull på gymmet i stället för hemma, för då kan man passa på att basta också. Det var så himla härligt. Bara där kände jag att det gjorde hela min tisdag tio gånger bättre. När jag kom hem tog jag fram morgondagens kläder och gjorde en kvällsmacka med leverpastej och gurka. Nu sitter jag här och skriver ett blogginlägg. Fötterna är varma under duntäcket och hjärtat är fyllt av kärlek till och från människor i min närhet.
Nej, jag har inte tagit några magic mushrooms. Jag är bara väldigt tacksam just nu och försöker rida på den vågen. Njuta så länge det varar för vem vet när bitterheten och cynismen kommer tillbaka. Det kan ju hända närsomhelst. Jag är trots allt inte en hopplös optimist egentligen.
Bilderna ovan är tagna från vårt hotell på Manhattan i New York. Den sängen och tillhörande utsikten njöt vi också av kan jag lova. New York var coolt, mäktigt, överväldigande och imponerande. Nästan allt var högt och stort, och då menar jag inte bara kaffemuggarna. De flesta skyskrapor på den avlånga ön var högre än Turning Torso. Det kändes som att jag fick nackspärr av att försöka hitta till toppen av alla byggnader. Jag ska skriva mer om det sen. Det förtjänar mer tid och energi än jag har just nu.
Min sovrumsvy är såklart väldigt annorlunda här från sängen för här finns inga skyskrapor. Utanför är det nattsvart och det enda som kastar ljus från gården är några enstaka fönster hos grannarna. Inget ljud hörs heller. I stället för märkliga sirener och konstanta ljud från sydöstra Midtowns bullriga trafik, är det helt tyst bortsett från enstaka dunsar från när porten slår igen. Det är tyst, mörkt och kallt. Exakt så som jag gillar att ha det när jag sover. På så vis kan jag uppskatta Sverige jämfört med att resa till storstäder, eller metropoler snarare. Jag kan sova med öppet fönster och får en liten cappuccino utan att jag behöver be om det när jag går på kafé. Det har sina för- och nackdelar det här med att resa till storstäder.
Det har även sina fördelar med att vara hemma i sin egen säng en helt vanlig tisdagskväll. På tal om det så borde jag sova nu.
Bonne nuit!
