Den här veckan blev inte alls som jag hade tänkt mig. För mycket av allting på en och samma gång mitt i en virrig mensvecka resulterade i kaos. Motgångar på motgångar, stressutslag och dåligt självförtroende. I tisdags tog jag bussen ut till Bara för ett dygn hos min kusin med familj för att få byta miljö ett tag. Lek och mys med två söta barn (när Abbe, 2,5 år, frågade ”Kestin, måj du bja?” och var överlycklig för att jag skulle följa med och lämna dem på förskolan, fick mitt hjärta värmeslag – tänk att man kan älska barn så mycket som inte är ens egna?!) , omtanke från familjen…