I fredags fyllde jag år. Nu är jag 38! För tio år sedan kändes det så gammalt och vuxet att närma sig 40 år. Som att det skulle vara milstolpen för vuxenlivet på riktigt. Då skulle jag troligtvis vara fulländad och fullfjädrad. Mogen nog att alltid vakna kl 8 på morgonen, inte gråta över orättvisor, alltid laga nyttiga middagar eller bli osäker i en pressad jobbsituation. Idag vet jag bättre. Vem tusan vill ens vara en tråkigt sammanbiten vuxen person som inte fuldansar i köket? Inte jag i alla fall. Jag är fortfarande tramsig och ibland sover jag till kl 10. Mogen däremot. Det är jag trots allt, för det…