C'est la vie

The places we used to go to

 

 

Sushi-lunch i solen fick mig att sakna mina före detta kollegor Janneke och Florence lite extra. Vi brukade alltid gå dit till den sushirestaurangen tillsammans. Det är sådant som är ”negativt” med att komma nära sina kollegor. När de slutar känns det så tomt och man måste liksom ställa om sig helt och hållet. Som när Shreyas hade åkt tillbaka till Indien och jag tyckte jag såg honom vid metron. Jag ropade ”Shreyas!”, och kom en sekund senare på att det omöjligt kunde vara han.

 

Fast Janneke bor i London och dit tänker jag åka i november, och snart flyttar Flo från Kina till Berlin så då har jag en bra anledning att åka dit. Dessutom får jag uppdateringar från Florence på Snapchat hela tiden. Hon skickar bilder på mat och häftiga byggnader i Bejing, haha. 

 

Ibland tänker jag på hur häftigt det är att jag lärt känna så härliga och underbara människor från hela världen, och så mycket jag lärt från dem. Det är någonting jag kommer värdera hela livet. 

 

 

0

0 kommentarer

Lämna ett svar till ISA Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.