The hardest part was letting go and not taking part
Någon undrade hur jag mår efter allt som hänt. Det är en bra fråga för jag försöker komma på det själv. Det går i vågor, men det har varit tuffare än jag trodde det skulle vara för fem månader sedan. Då var jag så säker på vad jag ville, men oavsett vad det är för ett uppbrott är det alltid svårt. Det där att släppa taget och inse att livet inte är likadant som det var tidigare. Att acceptera en ny situation och ett annorlunda liv på egen hand. Jag vet att jag klarar det. Det är inte första gången så jag visste vad som väntade mig. Samtidigt är det annorlunda när jag är så långt bort från min familj. När jag dessutom måste handskas med andra problem vid sidan av. Det är då livet blir svårare än det hade behövt vara i en sådan situation.
Det är så mycket som påminner om honom. Om oss. Minnen, interna skämt, rutiner, foton och platser. Vissa dagar är det riktigt tufft och jag kan känna mig väldigt ensam. Även om jag har många vänner, och inte nödvändigtvis alltid måste vara med andra för att må bra, känns det ibland lite tomt. Som att någonting fattas.
Hur som helst. Jag försöker hitta motivationen och drivningskraften som jag vet att jag har inom mig. Sedan försöker jag tänka på de personer i min närhet som finns där för mig. De som gör mig glad och får mig att må bra. Då känns det lite lättare. Hjälper inte det gör jag någonting som får mig att må bra. Som att äta Ben & Jerry’s och titta på en bra film. Det ska jag nämligen göra nu.
Jag antar att det är en del av livet att gå genom tuffa perioder. Det finns ingenting som stärker en så mycket som ta sig genom en livskris och komma ut på andra sidan starkare och lyckligare. Man måste ta sig genom dalarna för att veta när det toppar. För när det sedan toppar vet man att det var värt att gå genom dalarna.
And I tried to sing
But I couldn’t think of anything
That was the hardest part
But I couldn’t think of anything
That was the hardest part
I could feel it go down
You left the sweetest taste in my mouth
Your silver lining the clouds
Oh and I
Oh and I
I wonder what it’s all about
You left the sweetest taste in my mouth
Your silver lining the clouds
Oh and I
Oh and I
I wonder what it’s all about
0 kommentarer
maria
Gud vad jag känner igen mig.. Och jag har inga ord som kommer ta dig till en bättre plats där allting känns bra just nu så jag skickar en styrkekram! Kämpa på!
Nina
Sâ himla fint skrivet…Tusen kramar!
Veronica
Känner verkligen igen mig. Men som du säger det kommer toppar och det kommer dalar. Men det blir bättre. Kämpa på!
Annster
Det blir tids nog bättre. Allt tar sin tid 😊
Sofia
Åh jag vet precis vad du menar med den där känslan som blir tyngre för att man är "ensam" och långt bort från det som är hemma och familj. Men allt blir liksom bra på något sätt! Kram!