Tankar om allt och inget
De senaste dagarna har jag känt mig lite ur fokus. Jag har gått runt med en känsla av att någonting inte känns ”rätt”. Låg, rastlös, dålig aptit, brist på energi, känligare än vanligt, svårt för att glädjas åt det jag annars blir glad av. Jag menar. Jag har roliga saker planerade flera veckor framåt, solen har skinit en vecka i sträck, jag åker till Berlin i helgen och ska umgås med två av mina favoritpersoner, en hel sommar framför mig, underbara vänner… Ändå känns inget roligt just nu. Jag vill mest ligga under täcket med persiennerna nerdragna och sträckkolla på en serie.
Sedan kom jag på att det antagligen är en mix av olika faktorer. Dels så kollade jag kalendern och insåg att jag troligtvis har pms just nu (jag har en väldigt oregelbunden cykel = omöjligt att veta när det sker). Det är ju i princip alla de symptomen. Sedan är det säkert för att jag nu varit sjuk i 2 veckor i sträck, både med magkatarr och förkylning. Det tar både på kropp och psyke. Jag har inte kunnat träna så mycket och det om något ger mig glädje och energi. Plus att det påverkar både tankar och känslor att inte känna sig helt frisk på flera veckor.
Jag har varit så glad sedan jag slutade på jobbet. Just för att jag insåg att jobbet och pendlingen var den största energiboven i mitt liv. Jag kom på mig själv att le stort för mig själv när jag gick på trottoaren. Jag sjöng överallt och närsomhelst. Jag började hitta tillbaka till min självkänsla. Fast sedan blev jag rädd. Kan jag verkligen vara lycklig? Snart måste någonting hända ”to fuck it all up”, tänkte jag. När sedan magen sänder signaler till hjärnan att någonting känns fel så oroar jag mig för att jag är på väg tillbaka dit jag absolut inte vill tillbaka. Jag har jobbat så hårt för att komma dit jag är nu. Om jag var på steg 1 i december så är jag idag på steg 7. Förstår ni då när det känns som att man backar två steg? Ångest. Jag har blivit bättre på att hantera den nu. Kanalisera den till något positivt och styra mina tankar åt rätt håll. Man kan ju som bekant inte styra sina känslor, men tankarna styr känslorna och om de förvandlas till någotning positivt så kan även de där negativa känslorna trängas bort.
Däremot så tror jag att jag måste försöka acceptera att bara för att jag har en dålig dag, eller en svacka, så behöver inte det betyda att jag är på väg in i en depression igen. Jag behöver bara tillåta mig själv att vara lite låg en dag, och försöka se det som att ”i morgon är en ny dag med nya möjligheter”. Inte se det som ett misslyckande. Sedan måste jag släppa ut aggressioner och känslor, och inte hålla dem inom mig för länge.
Jag har till exempel inte gråtit på flera veckor. Jag är en känslig person som behöver gråta ibland för att släppa ut spänningarna jag samlar på mig. Stundtals är jag lite väl känslig kanske. Jag känner väldigt mycket, både i min egen situation och andras. Det kan göra fysiskt ont i mig när jag får höra om andras olycka eller läsa om någon som mår dåligt. Jag får ont i hjärtat och rysningar över hela kroppen. Det är som att jag känner deras smärta och sorg. Det är därför jag slutat läsa nyheterna, för jag mår så dåligt av det. En vän visade mig en video från Aleppo och en gudstjänst där man hör bomber utanför och barnen gråter medan alla fortsätter sjunga. Alltså jag ryser bara jag tänker på den. Det är så fruktansvärt. Jag tror att jag måste se någon sorglig film och bara storböla i en halvtimme, haha.
Nu vandrade jag iväg här med mina funderingar, men jag insåg att jag faktiskt inte skrivit så mycket om just mina personliga tankar på ett bra tag. Bloggen har alltid varit personlig, utan att vara för privat, och jag vill inte att den ska övergå till ytligt svammel. Jag tycker ju om att dela med mig av mina känslor till er, och att läsa era reflektioner och åsikter. Kanske borde jag skriva mer sådana inlägg för jag tror att jag mår bra av att släppa ut alla de där tankarna som annars håller mig vaken på nätterna.
Hursomhelst. Jag städade min lägenhet igår så nu gör i alla fall den mig glad. Sedan stekte jag blodpudding till middag som jag åt medan jag såg på roliga Youtube-klipp. Jag smsade en vän och skrev att jag kunde behöva lite sällskap, som sedan kom över. Ni vet, vissa dagar behöver man en kram och lite extra omtanke.
Nu ska jag diska och sen kommer en granne över och går igenom lite styrelse-ärenden.
Hoppas att ni får en helt underbar dag. Njut av solen och glöm inte att vara snälla mot er själva och människor i er omgivning. Le mot den sura kassörskan på ICA eller säg hej till tiggaren på gatan. Det är de som behöver det som mest.
Du kanske också gillar
Kvällsfikans comeback
Julen som kom och nyåret som gick
0 kommentarer
teruko
Fint skrivet Christine, tror att många uppskattar när du delar med dig av den här typen av tankar. Jag gör det definitivt! (Men sedan skulle jag givetvis önska att du mådde riktigt bra och inte kände så här!) Du skriver inget om din framtid vad gäller jobb etc. Är du sjukskriven? Har du några planer på vad som ska ske framöver? Jag skulle annars tänka mig att även sådant kan vara en stor källa till oro, om du inte är miljonär förstås 😉 Hoppas allt löser sig till det bästa snart!
Christine&OtherSweetStories
Ja du kan ha rätt där.. 😊 Tack för omtanken! Kram <3
Christine&OtherSweetStories
Jadå, det ska nog ordna sig med det också 😊