Snölandskap och ishalka

Jag är i stugan nu och glömde min kamera hemma, vilket stör mig lite grann varje gång jag tänker på det. Vi är omgivna av ett vackert snölandskap och det enda jag vill är att ta fina bilder i hög kvalitet. Det blir ju inte samma sak med mobilkameran. Varje gång vi åker upp till stugan känns det som att jag packar med mig hela lägenheten i bilen men så glömmer jag lik förbannat någonting viktigt. Jaja, vi får hoppas att snön ligger kvar ett tag till. Älskar snön!

På vägen upp hände någonting som jag hoppats att jag inte skulle behöva vara med om. Det hade snöat under natten och vi skulle köra upp till stugan. Så här i efterhand borde vi hållit oss borta från vägarna, men vi bestämde oss för att köra väldigt försiktigt. Vi körde i karavan med våra vänner som satt i en bil framför oss, men M kände att det var halt och saktade ner lite så att vi hamnade ett par bilar bakom dem. Vi ligger först i högerfilen men bestämmer oss för att köra om så att vi kommer ikapp våra vänner. Helt plötsligt ser vi hur det yr en massa snö längre fram och hur en bil snurrar runt och kör in i mitträcket. Ett par sekunder senare inser vi att det är våra vänners bil. De körde för fort för väglaget och däcken fick inte fäste, och när bilen sladdade så försökte vår vän kompensera men det fick motsatt effekt. Tack vare att bilen styrdes mot mitträcket blev det ingen kollision med bilarna i andra filen. Annars hade det kunnat gå värre.

En av mina vänner tog bilder med min mobil.

Lyckligtvis höll alla bra avstånd bakom så bilisten framför oss hann bromsa och vi likaså. M och jag körde förbi och ställde oss vid väggrenen, jag tog snabbt upp mobilen och ringde 112 och skyndade mig bort till deras bil för att informera om statusen. Tio minuter senare var räddningstjänsten på plats och två väktare som körde strax efter oss stannade och hjälpte till. Så himla fint med sådana människor. Ingen skadades, och det var inga andra bilar involverade, men vår vän som körde var ordentligt chockad ett bra tag efteråt. Jag blev imponerad av att larmoperatören jag pratade med kunde se var jag ringde från för jag visste inte själv och glömde i förvirringen bort vilken motorväg vi var på. “Befinner ni er på E6:an i norrgående riktning? I höjd med Hofterup?”, frågade hon. Det är fantastiskt att vi har ett sådant fungerande rätts- och räddningssystem i Sverige.

Det kändes bra att vi var där och kunde stötta våra vänner. Jag blev faktiskt ganska imponerad av mitt fokus och lugn i det hela. Det trodde jag nog inte om mig själv. När vi stod där och såg på den kvaddade bilen hade jag däremot gråten i halsen. Ödmjukheten för hur snabbt livet kan förändras var definitivt närvarande. Jag inser dessutom att jag skulle behöva öva lite halkkörning för jag minns knappt det jag lärde mig på Risktvåan.

Efter att polisen anlänt och gjort nykterhetskontroll – och tagit med sig den mörbultade bilen – kunde vi packa in oss som sillar i vår bil, fem personer plus en himla massa packning. M körde i 70 km/h resterande sträcka på motorvägen, fullt fokuserad. Viket jäkla ansvar att köra allihopa efter den upplevelsen. Han var en hjälte! M kör i och för sig väldigt bra. Jag känner mig alltid väldigt trygg med honom bakom ratten.

Så, ni som ska köra när det är halt – sänk hastigheten och håll avstånd! Vi pratade även om det där med att känna efter om man är i form för att köra bil. Om jag är väldigt trött eller känner mig lite off så brukar i stället sambon köra, om det är möjligt. Det är viktigt att vara ärlig mot sig själv och säker på att ens sinnesstämning inte påverkar ens körförmåga.

Okej, nog om det.

Här har ni stugan i vinterskrud. Det eldas non-stop i braskaminen och med luftvärmepumpen på i stora rummet blir det en skön temperatur inomhus.

I går när jag körde in till Örkelljunga för att köpa middag låg jag i 50 på 90-vägen, hehe. Tar inga risker nu.

Skogspromenaderna är lite mysigare när det ligger ett vitt täcke över naturen. Det lyser dessutom upp så härligt. Tycker att det kan vara snö fram till typ februari, sen kan temperaturen gå upp till 10 grader och stanna där tills det blir vår på riktigt. Sedan sommar i sex månader. Tänk hur många som hade velat flytta till Sverige med det klimatet?

Nu blir det middag och sedan kanske en film, eller så ser jag vidare på All her fault som jag började se på innan.