C'est la vie

Snart så

Jag är inne på dag fem av en envis förkylning som hakat sig fast i mina luftvägar. Mamma tyckte att jag skulle vaccinera mig, vilket hon tjatat om i flera år nu och jag försöker säga att det inte går att vaccinera sig mot förkylningar. Jag har inte blivit sjuk i influensa sedan jag var barn i princip. *peppar peppar* ”Kanske ska du ändå ta ett sånt corona-test?” ”Ta på dig ett munskydd om du går ut!”. Försöker förklara att de inte testar för covid längre och att jag inte har influensan och absolut inte är i någon riskgrupp. ”Ja men jag tycker ändå att du ska vaccinera dig”, propsar hon på och jag svarar för femtioelfte gången ”Jaja, mamma jag ska”. Trots att jag vet att jag troligtvis inte kommer vaccinera mig mot influesan förrän jag är 60+. Det är som att vi är kvar i pandemin och jag riskerar att sprida pesten bara genom att gå förbi någon på gatan. Gick i alla fall till ICA idag och undvek förhoppningsvis att förpesta någon. Inte för att jag är ensam om att strosa runt med bassilusker och virus för det är antagligen därför jag blev sjuk från början.

Jag har varit gräsänka sedan förra söndagen eftersom att M varit i stugan. Planen var att jag skulle åka upp och göra honom sällskap i onsdags men så blev jag som sagt sjuk. Sedan var det ingen mening för honom att trotsa ishalkan i lördags och åka hem till en smittohärd när han ändå skulle jobba i Älmhult idag (vår stuga ligger i nordvästra Skåne nära Smålandsgränsen). Nu är han i alla fall hemma och vågade klappa mig lite på armen när han kom innanför dörren. Han kan slänga i en halvrutten bacon i nudelsoppan, men är livrädd för att bli smittad av en redan passerad förkylning. Ska jag hångla upp honom bara för att jävlas? Nej, bästa att inte riskera något. Vill ju helst att vi båda ska hålla oss friska alla dagar på året.

Just nu drömmer jag om att lämna lägenheten för att återgå till ett socialt liv. Träna igen och träffa vänner. Det är inte ens roligt att titta på Love is Blind längre. Jag vill klä mig i fina kläder och dricka en finkaffe på lämpligt kafé – jag har inte varit sugen på kaffe sedan i fredags. Kanske gå på dejt med min kille och dricka vin på en bar med dunkelt ljus. Kanske i mina nya stövlar som jag gav mig själv i present.

Snart så. Jag ska bara sluta snörvla och kallsvettas varje gång jag anstränger mig minsta lilla.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.