C'est la vie

Så krymte vår trio ner till två

 

 

I morgon åker Linda till Sverige på enkel biljett för att se om det är där hon vill bo framöver, så vi hade en liten avskeds-afterwork med middag och mojitos på Café des Inités ihop igår kväll. Dessa två snyggingar har verkligen blivit mina två svenska vapendragare här i Paris. Jag träffade dem ungefär samtidigt men det var inte förrän våren 2010 som de två träffades. Idag är jag så glad över att de också blivit goda vänner. De är de jag skrattar med (eller åt) så tårarna sprutar och de jag lutar mig mot när Paris-livet är emot mig. De är lika fina på insidan som på utsidan. Som tur är så stannar Natalie kvar (du får inte lämna mig också N!) men trion kommer kännas inkomplett. Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan vi återförenas.

 

Just nu är jag lite nervös faktiskt eftersom jag väntar på svar om någonting som kommer avgöra om det blir en helg att fira eller en helg av besvikelse. Jag hoppas på det första av självklar anledning. Nu måste jag sova. Jag är så trött så jag ser dubbelt!

 

 

 

0

0 kommentarer

  • Ellinor

    Det är alltid svårt och lite sorgligt att skiljas åt. Samtidigt får man glädjas åt allt fint man haft tillsammans och alla fina stunder som faktiskt fortfarande väntar. En förändring behöver inte alltid vara negativ. Precis som du skriver kommer ni fortfarande få tillfälle att ses, om än inte lika ofta. Håller tummarna för positiva besked för din del idag! Bisous

  • Anna . P

    Va tråkigt att en vän ska öka på avständet! 😟 Det tror jag är en av de absolut största nackdelarna med att vara utlandssvensk.. Man kommer aldrig ifrån det att folk kommer & folk går. Men då får man iaf glädjas åt att vänner består! En av mina äldsta vänner som jag lärde känna i Paris i början på 90-talet är numera bosatt på Hawaii, så henne träffar jag typ max varannat år, men trots avståndet & de sällsynta träffarna räknar jag henne som en av mina nära vänner! Åhh, jag hoppas så att du får ett besked som får dig att fira hela helgen lång!! Själv väntar jag oxå på ett besked, nämligen ang jobb… Tror det kommer vara positivt, men man vet ju aldrig. I övrig så är livet som sagt lite tufft just nu, men hoppas att ett nytt jobb kanske kanske kan vara den första biten till en vändning! Å din mamma har helt rätt, efter regn kommer solsken! 😊 Håller tummarna för dig! Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.