C'est la vie

Så det så!

Kakan är ugnen och jag sitter här och slickar skålen. Det är ju det som är godast. Jag snitsade till det med lite pressad apelsin och rivna apelsinskal. Ändå har jag en känsla av att den inte kommer bli lika god som mammas sockerkaka. Men äh, de som ska få smaka på den har ju inte ätit mammas kaka. De vet ju inte bättre.

Appropå Christophe, så längtar jag efter honom nu. Vi har inte ens pratats vid på tre dagar eftersom min mobil dött och laddaren är hemma hos honom. Men ikväll ska vi ses. Nu hoppas jag bara att han kommer hem i tid för han är i Rotterdam över dagen med jobbet. Annars tänker jag ringa upp hans chef och säga ett och annat. Eller ja försöka. Hans chef är italienare så “bastardo” borde ju få honom att fatta vinken.

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *