Paris

Paris Stories: Part I

 
 
Som vanligt med mitt guldfiskminne glömmer jag allt det där viktiga i livet. Som att dela era fina Paris-historier och erfarenheter. Det var så roligt att läsa det ni hade att berätta. Jag satt och smålog, skrattade och kände igen mig i era berättelser. Vi har alla olika erfarenheter men sitter ändå i samma båt och delar på något sätt kärleken till en av världens vackraste städer.
 
Här har ni övriga läsare några av dem (klicka på namnet så kommer ni till deras trevliga bloggar!). Jag delar upp det i två delar så resten kommer senare i veckan.
Tack fina ni för att ni delade med er!
 
Ps. Jag vet inte vad det är för fel på texten, men jag får inte till det. Så det ser lite konstigt ut, tyvärr.
 
 
 
Vilken rolig idé! Vi är ett ganska stort gäng hängivna frankofiler där ute i bloggsfären 😉 

Jag har alltid haft en förkärlek till Frankrike i allmänhet och Paris i synnerhet. Minns fortfarande första gången jag besökte staden i 15-års åldern och redan då tror jag att jag bestämde mig för att jag en dag skulle bo där. Det tog dock några år, men drygt tio år senare levde jag min dröm. Tack vare ett utbyte med min högskola fick jag tillfälle att under ett drygt halvår bo och studera i denna våra drömmars stad.
Jag hyrde ett rum mitt i 2a på rue Montmartre – ett område jag verkligen trivdes i. Språket hade jag med mig, dels från alla skolåren men också från mitt år i den fransktalande delen av Belgien.
Underbart är dock kort och detta halvår gick allt för fort. Dock drömmer jag fortfarande om att en gång få tillfälle att återvända och då under längre/obestämd tid…

Kram

 
 

Mitt beslut att åka till Paris kom mitt i vintern för ett par år sedan. Jag behövde ”göra” något, se något annat så trots fast heltidsjobb, sambo och lägenhet bestämde jag mig för att iallafall tre veckor skulle göra härlig skillnad. Så jag bestämde att åka i april. Den enda franskakunskap var den jag fått under högstadiets år 7-9 och det var således typ 8 år sen sist. Men jag bokade via EF education, tre veckors intensiv franska och väl på plats fick man en kursplats beroende på hur mycket man kunde sen innan. Att kunna hjälplig skolfranska hjälpte rätt mycket, man förstod en hel del även om man saknade förmågan lite att själv uttrycka sig men det gick finfint efter ett tag.

Älskar Paris och de tre veckorna gjorde att jag fick se precis allt jag hoppats. Det är den vackraste stad jag upplevt någonsin och åkte tillbaka förra våren igen, om så bara för en weekend med en vän. Metron klarade till och med en lantis som jag av utan problem och annars gick jag överallt. Gick och gick och gick – allt var ju så vackert!
Om jag kunde skulle jag klona mig och leva ett dubbelliv, ett här där jag är nu för det livet är super – men det andra livet, det hade jag gärna levt i min favoritstad 🙂

 

Sofia

Men vilken rolig idé! =) Jag har många fina Parisminnen men det bästa är när jag för första gången i mitt liv åkte på semester ensam med min far. Han överraskade mig med en långhelg i Paris och vi strosade runt till fötterna var så svullna att inte ens gympaskorna gick på. Jag grät krokodiltårar när jag öppnade ett paket med en guidebok till den franska huvudstaden och han sa att vi skulle dit. Bara han och jag. Ett underbart minne!

 

 

Kul idé!

För lite mer än två år sedan träffade jag min nuvarande sambo i Uppsala. Det var en såndär kärlek vid första ögonkastet kärlek.. Iaf, så efter någon månad åkte vi ner till Paris tillsammans, rättare sagt till Yvelines och den staden vi nu bor i som ligger ca 10 min från Versailles. Jag kunde verkligen ingen franska. Hade aldrig studerat det innan, men det fick gå ändå. Den gången stannade jag där ca. 1 månad och turistade och utforskade lite, även om jag hade varit i Paris förut. Men det är kul att upptäcka staden på tumanhand tillsammans med någon du kan hålla i handen.
Jag åkte tillbaka igen i början på november, igen under ca 1 månad. Vi tyckte det var jobbigt att behöva åka fram och tillbaka med flyg och dessutom behöva sakna varandra under tiden vi inte var tillsammans, så vi bestämde att jag skulle flytta ner i Januari.

Så under julen skrev jag min C-Uppsats, samtidigt som jag planerade och packade. Jag försökte plugga lite franska genom podcasts och min systers gamla skolböcker, men det går sådär. Min väska vägde 26.5kg som jag checkade in på flyget… Handbagaget var utmaxat det med. Det som inte fick plats nu fick komma ner med bil när mina föräldrar kom på besök.
Så sen den 17 januari 2012 har jag bott utanför Paris med min gubbstrutt i ett typiskt franskt hus som konstant behöver renoveras.

Även om jag inte pratar bra fraska än så kommer man långt utan att plugga språket. Det går betydligt långsamare, men det går. Men jag älskar det här och trivs otroligt bra. Livsstilen passar mej betydligt bättre än den svenska. Den är mer relaxed, öppen och inte så dömande. Det finns inte ramar för hur du ska vara här på samma sätt som det finns i sverige, vilket är underbart (kanske bara jag som känner det?). Och vem kan klaga på maten…(fast dom har ju inte saltlakrits..)
Min lilla stad skiljer sig dock en del från att bo i centrala Paris, då det inte är storstad här, utan villaområden. Men om man vill ha pulsen och den typiska Paris-doften så tar det ju faktiskt bara 30 min med pendeln/bilen, vilket det blir en del av.
Mina favoriter i Paris är le Marais och runt Odéon/St Germain des Prés (hela rive gauche). Mysigt och inte så turisttätt. Undviker Les Halles så gott det går…

Sen om jag saknar sverige bor jag 5min från IKEA och kan få min dos köttbullar med brunsås.;)

 

 

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.