C'est la vie

Paradoxalt

 

Helgen har varit overklig på något sätt. Det sjuka är ju att detta hände i Libanon dagen innan, men det blev inte alls lika stor grej i media. Är det för långt bort från den ”vita världen”? Det är minst lika hemskt, men eftersom att Paris är en del av mitt liv och jag har vänner som bor där så är det såklart extra påtagligt för mig. Jag har inte relatera till det på samma sätt.

 

Jag ser nu folk lägga på ett filter med franska flaggan på sina profilbilder på Facebook, någonting som även jag gjorde i tidigt skede. Just för att det var antingen det eller en bil från Paris. Visst är det fint att människor visar sitt stöd, men nu lägger var och varannan person upp Paris-bilder med hashtagen #prayforparis. När vi dessutom bor i ett samhälle där typ 90% av svenskarna inte ens är troende, blir det lite paradoxalt. Jag kan inte låta bli att tänka, ”Varför gör alla det som inte har någon relation till Frankrike?”. Är det för att de faktiskt bryr sig eller är det av rädsla för att andra ska tro att de inte gör det? För att de vill passa in i den där normen spm ”visar empati”, och effektivt slänger upp en bild med Eiffeltornet med peace-märke mellan shoppingrundan och lördagens träningspass. Varför inte alla andra gånger när man läser om bombningar på alla platser där det sker var och varannan dag? Kanske är jag cynisk och orättvis men jag tycker bara att det känns lite konstlat på något vis.

 

Igår var lägligt nog en födelsedagsfest bestämd. Det var bokat sedan nästan 2 veckor och även om en del av mig hade lust att ställa in, så valde jag att ändå ha festen. Jag kände nog redan när folk började komma att jag egentligen inte var på humör. Men jag gjorde en kraftansträngning och höll skenet uppe. Jag hade fixat med bål och lite tilltugg (fast okej, jag fick väldigt mycket hjälp från syrran och Henry), och drog bara på mig något säkert kort från garderoben. Det var såklart trevligt och jag är glad att folk kom, men var nöjd med att det snarare blev en lugn soirée än en utdragen partynatt. Jag kände mig så off och inte alls så social som jag brukar vara. När sista gästerna gick klockan ett så gick jag direkt och la mig. Nästa år ska jag ge mig själv en resa i födelsedagspresent i stället och befria mig från stressen att ordna en fest.

 

Idag har jag tagit det väldigt lugnt hemma och njutit av en dag i myskläder. Sedan har jag tittat lite på en fransk film. Tyvärr är jag världens mest otåliga person så jag har inte lyckats se klart på den. Nu ska jag: 1. Gå ner till tvättstugan och hänga upp tvätten (HATAR ATT HÄNGA TVÄTT) 2. Ta en dusch 3. Göra lite frilansjobb 4. Se klart min film 5. Sova.

 

 
0

0 kommentarer

  • Magdalena

    Jag väljer att tro och hoppas att de/vi gör det för att vi bryr oss. Detta kan lika bra hända i Sverige. Ja överallt. Det känns hemskt veta det. Paris är dessutom så pass nära oss. Många känner någon som är där eller har besökt landet. Jag har bekanta som är där/reste hem dagen innan attacken/släkting som bor där…Trots att jag själv ännu inte besökt staden känns den så nära. Men tycker också det är dåligt att det inte stod något om Libanon. Men ja…Denna attacken mot Paris tog hårt på mig…För jag känner verkligen att man är inte trygg någonstans. Detta kan hända var som helst och just nu vet jag varken ut eller in vad som håller på att hända med Europa. 😟 Känner dock väldigt jobbiga känslor inom mig. Vilka jag "gömmer" inom mig för att inte brytas ner helt av allt hemskt. Man får göra det "bästa" av det som händer…

  • teruko

    Förstår precis hur du känner och instämmer. Har svårt för alla sådana kollektiva massaktioner, typ ordspråk, visdomsord etc etc. Känns så opersonligt och har på mig närmast motsatt effekt. Menar därmed inte att förakta de som väljer detta, men för mig känns det närmast förringande och slentrianmässigt. PS! Blev i morse intervjuad av lokalradion här om känslorna efter terrordåden i Paris, detta i egenskap av sekreterare i Alliance Francaise. Kändes bra att använda egna formuleringar för känslorna, även om sorgen känns svårbeskrivlig.

  • Malin

    jag har lite samma känslor för parisflagg-bilderna på FB. Jag lade inte upp en i mi profil vilket var ett medvetet val. Visst de som lade upp bilderna gjorde också ett medvetet val men bakgrunden till valet?

  • emelie - Berlin, Berlin

    Jag har inget flaggfilter på min profilbild. Jag känner mig alltid så anti allt som "alla" gör. Men att jag inte har något flaggfilter är för att jag känner att jag liksom inte på något sätt är kopplad till Frankrike. Jag var inte där, jag känner ingen som var där. Därför. Men jag är också helt skärrad och tycker det är fruktansvärt. Jag ska åka till franska ambassaden sen och lägga dit en blomma istället. Och vara tyst vid den tysta minuten. Att "alla" lägger upp en flagga tror jag beror på att man känner ett slags grupptryck. Att folk tänker "Om jag inte har ett filter på min bild så kanske de tror att jag sympatiserar med de som gjorde det". Herregud…. Jag blev sådär "anti allt" som andra gör i sympati "för att visa sorg" efter flodvågskatastrofen. Jag förlorade betydelsefulla personer och det raserade min vardag då. Och jag lärde mig att efter bara några månader tyckte folk att det var dags att lämna det bakom sig. Det var för mig ett tecken på att de innerst inne inte alls var så förstående som de var direkt efteråt. Och det har färgat min bild av såna "mainstream" saker ganska ordentligt. "Pray for Paris" kan jag köpa i Tyskland, för här är typ hälften av mina kompisar troende och ber verkligen när någonting liknande hänt. Jag har svårt att se en svensk familj i ett villaområde någonstans sätta sig och be. Känner mig bara anti nu när jag skriver. Men egentligen ägnar jag det inte en tanke. Just nu snurrar tankarna kring det som hänt och vad som kommer hända. Radion och webbtv går varma. Jag hoppas alla dina vänner är säkra och trygga!

  • Christine&OtherSweetStories

    En konspiration i en konspiration? 😉 Jag håller med i att media har ett stort ansvar. Men någonstans är det nog så att de både styr det vi intresserar oss för, och styrs av samhällets intressen. Trender är ju någonting som vi till exempel skapar. Sedan spelar media på det. Jag har nog aldrig varit så mycket på Facebook som dessa tre dagar, haha. Men så är det också ett sätt att hänga med från mina vänners synvinkel i denna katastrofen.

Lämna ett svar till Magdalena Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.