Livet på landet

Jag har kommit in i tonårsliknande sovrutiner. Somnar alldeles för sent och vaknar sent. I morse vaknade jag inte förrän lite innan elva och förstod inte hur jag hade kunnat sova bort hela förmiddagen. Det var nästan så att jag skämdes. Jag är en kvällsmänniska som uppskattar att vakna tidigt och behöver minst nio timmars sömn, vilket inte alltid går ihop. Igår var jag så inne i den spännande serien att jag verkligen fick tvinga mig själv att stänga av och lägga mig. Ändå kunde jag inte komma till ro och somnade för sent. Så min plan är att försöka ställa om tillbaka till att somna innan elva på kvällen och vakna senast åtta på morgonen. Wish me luck!

Idag har jag varit hemma hela dagen och fixat med grejer i hemmet. Klockan 15.07 satte vi oss i bilen, plockade upp Sandra och hennes packning utanför deras lägenhet och körde upp till stugan i Åsljunga där Marcel redan befann sig. Vi möttes först upp för att gå på en visning av en stuga i området. Ett fint hus med mycket potential, men mycket ska kännas rätt för en sådan investering. Vi får se hur det hela utspelar sig.

Nu går Sandra och M runt och knackar i väggar, läser av elkablar och diskuterar renoveringsmöjligheter medan Marcel gör någonting annat som jag inte vet vad det är. Själv sitter jag i soffan och skriver det här. Det är en mysig symbios vi lever i här i stugan. Vi är som en liten familj. Ibland blir vi irriterade på varandra men har också högt i tak och väldigt roligt ihop.

Jag insåg att det finns några bilder från senaste gångerna här som inte fått se dagens ljus på bloggen, så här kommer de.

Kvällsbad i Åsljungasjön <3

Sandra och jag på midsommarafton när vi var på ett firande i Örkelljunga som hon scoutat fram. Det var mysigt.

Midsommarbuketten.

Motorcykelgänget, hehe.

Under Erins Sverige-besök när vi hängde ett dygn i stugan hela gänget.

Erin smygfotade mig och M.

Badhäng och livsnjutig frukoststund en varm midsommarhelg. Marcel brukar baka ett himmelskt gott bröd som i princip inte går att sluta äta. Det verkar som att det ligger en deg på jäsning as we speak.

För ett par helger sedan utforskade vi Örkelljunga kalkbrott som var en positiv överraskning. Helt klart vatten och väldigt fin naturomgivning. Dit kommer vi åka igen så fort sommarvärmen återvänder.

The crew.

Det här körde vi förbi på vägen hem. ”Stanna bileeen!”, ropade jag innan jag sprang ut och tog den här bilden. Det var så fantastiskt vackert.

Promenader längs med skogsstigar under lummig grönska måste vara den mest effektiva terapin som finns.

Nu ska jag göra resten av gänget sällskap en stund. Vi hörs i morgon!