Livet i stugan och livet i allmänhet

Sen vi hördes sist har jag hunnit bli nästan frisk, sedan sjuk igen. Jag gick till jobbet i måndags men kände framåt eftermiddagen att jag nog ännu inte var så kry som jag trott. Gick hem lite tidigare och jobbade resten av eftermiddagen från soffan. Vaknade i tisdags och kände mig sisådär men tänkte att jag ju kan försöka jobba lite grann. Fick kasta in handduken strax innan lunch och inse att vila och sjukskrivning förmodligen var det enda rätta. Jag vet inte hur det är med er men för mig tar det emot att sjukanmäla mig, mest för att jag har en oro att min arbetsgivare ska misstro mig (sedan är det inte speciellt kul med den där karensdagen heller). Tror att det kommer från alla år jag jobbade i Paris. Det var ofta jag fick dåligt samvete för att jag lämnade mina kollegor i sticket, och det var kulturellt sett inte helt okej att vara borta från jobbet, ens om man hade feber.

Hur som helst. Fick dessutom ett mail från en person som gav mig en olustig känsla i kroppen och som jag haft svårt för att koppla bort från det sedan dess. Även det väckte dåliga minnen från tidigare jobbupplevelser. Jag tänker ofta att det vore skönt att vara en sådan där person som låter allt rinna av en som vatten på en gås, men i stället suger jag åt mig som en svamp. Grubblar, blir ledsen, får ont i magen och oroar mig. Jag vet att det oftast inte tjänar någonting till för människor är som människor är, men det är ju så svårt att lyssna på sina egna råd och uppmaningar ibland.

Nu till någonting roligare! Ville dela med mig av lite fotoglimtar från stugan den senaste tiden. Några av bilderna är från i påskas vilket man ser på träden. M jobbar som bara den med det ena och andra. Renoverar trädäck, lägger stengångar och gräver… saker. Han är händig den där mannen kan jag tala om. Han har hittat sitt happy place där ute och jag försöker hitta min egen plats. Är jag en person som målar husfasader, lägger grusgångar och hänger mig till plantering? Kommer jag bli fågelskådare eller svampexpert? Vi får helt enkelt se.

Jag är i alla fall en sådan som går runt i trädgården och plockar smågrenar för att tända morgonbrasan. Alltså vi har ju såklart riktig ved också, om du nu blev orolig för den saken. Det är ännu lite kyligt på morgonen och då är det väldigt mysigt att starta brasan när vi vaknat.

Så att vi kan äta frukost framför den sprakande elden.

Att vädra täcken och kuddar är en stor del av mitt liv. Förstår inte folk som aldrig skakar eller vädrar sängkläder.

För några veckor sedan fick jag och Sandra för oss att möblera om i stora rummet. Vi flyttade sängen, som tidigare stod där bokhyllan nu är placerad, och matbordet stod höger om där sängen nu står. Det blev mycket mer harmoniskt. Vi (läs: jag) har inte tagit beslut om pianot ännu som jag bad de förra ägarna att lämna kvar. Jag har en stark vilja att lära mig spela piano, eller snarare ta upp det igen. Jag tog pianolektioner som barn hos en tant som hette Gullan. Hon bodde i en knarrande lägenhet vid Kronprinsen som luktade parfym och antika möbler. M vill att vi gör oss av med pianot men jag är inte helt redo.

Skrivbordet fick vi av våra grannar, som nu tyvärr flyttat. Det har flyttat in en ny person som Mattias träffade i söndags. Hon verkar tydligen väldigt trevlig.

Det här rummet är så fint och stort, men egentligen inte ett sovrum. Vi ska flytta köket sen men tills dess får det vara såhär. Vi har även en riktig säng nu, den förra var en provisorisk ihopfällbar sak som vi fick låna av pappa och Ewa. Gissa vilka vi fick en säng av? Jo, precis. Grannarna!

Detta ska så småningom få bli kök i stället, och det stora rummet får bli ett vardagsrum. Tycker att soffan är cool, den köpte vi begagnad via Facebook marketplace. Nu fick jag en déjà vu – har jag visat detta kanske? Anywho. Vi(läs: M) har nu även satt upp gardiner här inne!

Vi fick även en byrå från grannarna. Och POÄNG-fåtöljen med fotstöd i skinn.

Fint att ha bästa vännerna en kort bilresa bort så att de kan komma över 🙂

Finkorv från Markos är också en stor del av mitt liv. Typiskt bra stug-lunch.

När vi inte unnar oss lunchbuffé på thairestaurangen.

Hallen ser inte lika illa ut nu för det där skräpet körde vi till tippen för ett par veckor sedan. Något ska göra med det här rummet. Frågan är bara vad.

Det gulliga lilla köket. Skänken är även den från grannarna. ”Vill ni ha det, det, det och det? Och det där??”. Vi ba’: ”Ja tack”. Tanken är att vi ska ha sovrummet här i stället, om det ens går in en dubbelsäng.

Detta var i torsdags kväll tror jag, eller i fredags. Grillning på gång. Älskar grillat <3 Däcket ska byggas om, därav att alla brädor tagits bort. Sen ska stenarna grävas ner till en gång.

Av den anledningen åkte vi till en byggaffär i lördags förmiddag och kollade ut trallbrädor. Vi får energi av helt olika sorters butiker han och jag. Mattias favoritaffärer är Kjell & Co och Biltema, tätt följt av något sorts byggvaruhus. Jag kan aldrig gå i klädbutiker med killen. Efter tio minuter ser jag hur livslusten börjar lämna hans kropp och hans blick fullkomligt skriker ”TA MIG HÄRIFRÅN”. ’

Fönstershoppingen följdes upp av en pyttipanna av rester till lunch.

Efter lunchen på byggvaruhuset åkte M på en längre motorcykeltur med Marcel. Nej, jag älskar inte att han kör motorcykel men får liksom acceptera att jag inte kan bestämma över den saken. Och hoppas att han kör säkert och riskfritt.

Själv tog jag vår lilla Ford till macken och köpte glass för då hade jag fått tillbaka lite energi, och det var 24 grader ute. Den nya Magnumstruten var GOD. Körde bort till en sjö och gick en liten sväng längs med den, men blev ganska trött av det.

Sambon satte upp en hängmatta åt mig så jag la mig i den i stället med min bok. Köpte ett litet strandparasoll som vi satte fast i en plint.

Nu är jag ganska trött på att vara förkyld. Vill komma tillbaka till träningen, träffa vänner, dricka vin i solen och göra roliga saker med min kille. Jag missar ett roligt event ikväll dessutom som jag skulle gå på med Linda. I stället ligger jag här i sängen och ser på Benjamin Button. En riktigt bra film är en liten tröst efter en missad semesterresa och ändlöst snytande.