C'est la vie

Independent woman

När jag slutade jobbet hade jag två missade samtal och ett textmeddelande från Christophe. Nu ringde han dessutom nyss igen och undrade varför jag inte ringt tillbaka. Han börjar sakna mig nu tror jag. Vi har ju inte setts på hela TVÅ dagar.

Själv spelar jag lite hard to get, helt omedvetet. Efter en helg som desperate housewife (eftersom jag inte fått någon kod till mitt VISA-kort och inte kunde betala någonting) så har jag åter igen övergått till independent woman. Ni förstår, denna veckan innebär mycket jobb för oss båda, så vi hinner inte ses förrän till helgen. Vilket inte är någonting för ett par som varit från varandra 5 veckor ett par gånger. Men när man väl vänjer sig vid att ha den där snarkande kedjerökaren till hands (en neurotisk, obeslutsam shopoholic för hans del då) 24/7 under två månader så blir det en tuff rehab. Abstinensen börjar kännas av.

Men jag ska stå emot. För jag är en independent woman. Dessutom är jag skyldig honom massa pengar. Förhoppningsvis hinner han glömma bort det under veckan. 

Hmm, jag måste ringa nu och berätta hur mycket jag saknar honom.

Fullständigt självständig.

0

0 kommentarer

  • Penny

    Du är bra mycket mer självständig än de flesta jag känner, fast jag förstår om ni vill passa på att träffas mycket nu då ni båda befinner er i samma stad.=)Dessutom, det råkar ju vara Paris ni befinner er i.;-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *