Illusioner – jag gick på teaterpremiär!

I lördags var M och jag på premiärföreställning av Illusioner som spelar på Malmö Stadsteaters scen Intiman. Mattias kusin Rasmus spelar en av fyra roller och bjöd in oss till premiären – kanske har du även sett Rasmus [Johansson] som Bror i Jag for ner till Bror på SVT? Han har så mycket talang den där mannen. Hoppas att han får en massa förfrågningar nu så att vi blir bjudna till fler premiärer, hehe.

Hur som haver, tillbaka till pjäsen. Illusioner är skriven av ryssen Ivan Vyrypaev (som nu lever i exil i Polen pga sin starka och uttalade opposition till invasionen av Ukraina) och är en pjäs om kärlek, livsval, längtan och sanningens ögonblick. Så här beskrivs den:

”Två gifta par i åttioårsåldern, som levt tillsammans i över femtio år, blickar tillbaka på sina liv – många år av kärlek, svek, skratt och längtan. De berättar om sina riktiga lustar och passioner i livet och vad som verkligen fått deras hjärtan att slå. Deras berättelser får nytt liv förmedlat genom fyra skådespelare i trettioårsåldern.”

Den var så fin på många sätt och vis, inte minst tack vare de fantastiska skådespelarna, där scenografi, regi, musikval och ljuseffekter kom samman i en perfekt symbios. I en timme och fyrtio minuter översköljdes publiken av hjärta, smärta, humor och troligtvis en och annan reflektion över sina egna livsval. Illusioner fick toppbetyg av flera recensenter, bland annat Sydsvenskan, DN, SvD och Skånska Dagbladet. Välförtjänt tycker jag!

Sidospår: Varje gång jag går på en teaterföreställning så tänker jag på mina gymnasieår. Detta vet nog inte de flesta som läst bloggen länge, men jag gick Estetisk Teaterlinje och under de tre åren satte vi upp flera produktioner. Det är hårt arbete att sätta upp en pjäs, med långa repdagar och uttorkande teatersmink, men att sedan stå där på scenen, i kostym och mask, med ljuset och den förväntansfulla publiken. Det är någonting alldeles speciellt. Tredje året gästspelade vi till och med med vårt projektarbete (en egenskriven pjäs – min karaktär fick sitta i rullstol för att jag precis hade opererat fötterna och gick på kryckor, haha) på flera gymnasieskolor i Malmö.

Eftersom att det var premiär bjöds det efteråt på bubbel och plockmat till de som var inbjudna. Där var vi ihop med teaterfolk, journalister och stadens kulturelit. Teaterchefen höll tal, regissören höll tal och ensemblen höll ett tal som var skrivet som en parallell till pjäsens manus. Sedan minglades det länge, och just när jag funderade på att kanske kasta in handduken så bestämdes det att vi skulle dra vidare. Vi tog rygg på skådespelarna och gick med raska steg mot Los Arcos. Det var många i gänget som gått Teaterhögskolan. Jag blir så imponerad av det för det är inte lätt att komma in på den utbildningen, det vet jag. Jag stannade kvar på krogen till strax efter midnatt och där var lördagskvällen slut för min del.

Illusioner spelar hela våren. Gå och se den du med!