C'est la vie

If I could turn back time

 

 

Kvart över fyra i morse ringde väckarklockan för min del. Efter mycket om och men bestämde jag mig för att chansa med flygbussen i stället för att ta en Uber. Mitt flyg skulle gå kl 7 och första Roissybussen går kl 05.15. Som tur var gick det snabbt så jag var framme på CDG på knappt 40 minuter. Tyvärr var flyget försenat och eftersom jag flög med Easyjet (jag hatar lågprisbolag!) så hamnade vi i en gate som låg en mil bort. Dessutom satt jag näst längst bak men hade min väska i mitten av planet. Tror ni inte att de öppnar dörren där bak så att jag får vänta tills alla gått förbi? Plus att vissa inte verkar förstå att man KAN ställa sig åt sidan och släppa fram folk så det går snabbare. Kommer av planet till iskallt väder och stormbyar så att min hatt flyger iväg under flygplanet.

 

Bagaget kom såklart till bagagebandet längst bort från där vi kom ner också. Så när jag väl kom ut till ankomsthallen var klockan redan tio. Då kände jag bara att det skulle bli alldeles för omständigt och tidskrävande att åka fram och tillbaka till kontoret när jag redan var så nära hem. Så jag ringde chefen som sa att det var helt ok att jag i stället jobbade hemma. Jag hade ett möte idag, men det blev inställt så jag behövde egentligen inte befinna mig på kontoret. När jag väl kom till centralen var jag hungrig och behövde verkligen en kaffe. Så jag satte mig på Starbuck’s för att jobba. 

 

Sedan dess gick det bara utför. Det började med att jobbmailen inte fungerade, sedan tappar jag mobilen i golvet så att skärmen spricker (det ironiska är att jag köpte ett mobilskydd som jag såklart inte hade på just idag). För att inte tala om att de där 80 kronorna för fikat kändes som pengar i sjön när jag lika gärna hade kunnat åka hem. Och inte tappa min mobil på ett hårt stengolv. När jag väl kommer hem har jag fått deklarationen med en restskatt på 1500 kronor. Jag kan ju lägga till att jag precis betalat förra årets deklaration på ungefär samma summa. Då brast det för mig. Jag hade ingen energi kvar för att hålla modet uppe. Jag var tvungen att ta mig lite tid för att tycka synd om mig själv och storböla i tio minuter. 

 

Ridå.

 

 

Nu ska jag sätta på lite pasta för lunchen och fortsätta jobba. En tröst var att jag hittade köttfärssås i frysen och parmesanost i min annars tomma kyl. 

 

 

 

 

0

0 kommentarer

  • Bella

    Låter som en riktig skitdag! Jag hade gått och köpt en B&J och kurat ner mej i sängen med datorn i knät en sån dag! Hoppas du hade bra dagar i Paris iaf, och stan finns ju kvar till nästa gång! 😊

  • Emelie - Lever drömmen i Paris!

    Usch, ibland är verkligheten inte nådig för en. Detta i kombination med alla minnen du nu fått återuppleva och separeras ifrån – jag förstår att det var mycket tungt. Jag hoppas du vaknar upp till en ljusare dag imorgon, när saker känns lite lättare att ta i. Plus, håller med Bella att du allt förtjänar dig en Cookie Dough ikväll.

  • teruko

    Det var lite väl kontrastrikt mot Parisvåren, det kan man lätt föreställa sig! Nu kan det väl bara bli bättre, får man hoppas! Fina minnen lär ju ingen kunna sabotera i alla fall…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.