Living abroad

Hur de senaste 6 åren har format mig

 

Jag kom att tänka på en sak. Det här med att ha bott utomlands. Tänk så mycket som det påverkat mitt liv egentligen. Det var som att det plötsligt slog mig att jag verkligen formats av mina år i Paris. Om jag aldrig hade flyttat dit för 6 år sedan, hur hade mitt liv sett ut då? 

 

Jag ser nog saker och ting helt annorlunda nu från hur jag gjorde då. Visst har det också att göra med att jag blivit äldre och mognat med det. Samtidigt är det så mycket som hänt sedan jag var 24 år att det ibland nästan kan kännas som att tio år har gått sedan jag satte mig på planet med destination Charles de Gaulle den där dagen i april 2009. Sedan dess har jag gått genom tre livskriser, jobbat som au pair åt konstiga familjer, varit barnflicka åt den mest underbara svensk-franska familjen som jag fortfarande har kontakt med idag, gjort två praktiker, haft tre olika jobb, pluggat i Malmö, bott i 7 olika ”lägenheter” (eftersom vissa inte riktigt kan kallas lägenheter) i Paris, varit riktigt jäkla fattig, upplevt helt galna saker, haft ett fyra år långt förhållande, gråtit och skrattat en himla massa, tagit mig ur en depression, gjort slut med personen som jag trodde var ”the love of my life”, dejtat helt fel killar, haft en 30-årskris, fått några nya riktigt goda vänner som funnit där mer för mig än många andra har, lärt känna en hel drös med nya bekantskaper, åkt ca 25 flygresor mellan Köpenhamn och Paris, upplevt 15 nya platser i Europa, sagt upp mig från ett jobb jag inte trivdes med, flyttat hem till Sverige och fått ett nytt spännande jobb i Köpenhamn med underbara kollegor.

 

Det finns ingenting mer lärorikt än att få perspektiv på tillvaron och sin livssituation. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och om andra, vilket gjort mig mer trygg i mig själv. Jag är inte lika känslig längre, och tar inte saker på så stort allvar. Jag har en helt annan självinsikt och självdistans. Visst har jag fortfarande mycket att lära, och jag tror nog aldrig att man kan säga ”nu är jag så klok som jag kan bli”. Ibland blir jag osäker och på grund av sådant som hänt i mitt liv kommer ibland den där ångesten krypandes. När det drar ihop sig i bröstet och jag känner att jag inte är trygg i tillvaron. Då försöker jag tänka att jag har klarat så många jobbiga perioder i mitt liv hittills, så att jag klarar allt. 

 

För 6 år sedan tror jag nog inte att jag hade den styrkan som jag har nu. Mycket av den kommer från det stöd jag alltid haft från min familj och mina vänner. Från C när vi var tillsammans, och från hans familj som varit helt underbara, även efter att vi hade gjort slut. 

 

Nu sitter jag här i min lägenhet i Malmö och är fruktansvärt tacksam för allting jag varit med om. Jag må klaga ibland, men egentligen är jag så himla glad för att vara där jag är nu. Den Christine som jag är nu är den jag formats till tack vare allting som jag gått genom.

 

Det skulle jag inte byta bort ens mot hela vårkollektionen på & Other Stories.

 

 
0

0 kommentarer

  • Carina

    Fint skrivet! Man blir härdad av att bo utomlands. Bor själv i Madrid, och känner igen mig i det du skriver. Man måste kämpa mer, allt är inte så lätt. Man måste ofta klara sig på mindre pengar, men känner ändå att det är här jag vill bo 😊

  • Magdalena

    Härligt inlägg. Precis så livet ska vara. Man ska utvecklas. Göra misstag. Lära sig. Vara lycklig. Och gå upp och ner. Man är starkare än man tror och man får aldrig tro sämre än så om sig själv. Det hjälper om andra peppar en…Men man måste också se sitt eget värde. Hur bra man är. Oavsett vad andra tycker och tänker om en. Känner också som kommentaren ovan…Att jag är tacksam för både det bra och dåliga jag varit med om. Förhoppningsvis har det gjort mig till en bättre människa. Istället för älta och grubbla det som blev dåligt så ger det en mer att ta lärdom av det. Det som inte dödar gör en starkare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.