Hello… it’s me.

”Du har inte skrivit ett inlägg sedan 9 maj”, påminde Mattias mig om igår. ”Är det verkligen så länge sedan?”, frågade jag tillbaka. Jo, det var tydligen så länge sedan. Idag läste jag det här inlägget som Gabriella Skog skrivit om att inte ha uppdaterat bloggen på ett tag, och kände igen mig så mycket. Att det helt plötsligt var juni. Det där att skjuta på skrivandet för att jag tänker att det inte är tillräckligt bra, smart, roligt eller intressant. Så himla dumt att tänka så för jag har ju faktiskt den här bloggen för min skull och det finns en anledning till att en mängd människor sedan läser det jag skriver. Så jag ska göra det. Bara skriva.

Den gångna veckan var väldigt intensiv vad gäller jobb. Jag jobbar just nu heltid (har jag skrivit det?) för att täcka upp under semesterveckorna och den här veckan var den som är ansvarig för customer care på semester. Att vara ny i en roll och dessutom lära sig ett komplicerat affärssystem har varit en utmaning. Jag kunde inte gå hem i tid en enda dag så just nu ligger jag på tre övertidstimmar. Jag var galet trött i fredags när jag äntligen kunde ta helg. Det har varit roligt också, jag älskar att lära mig nya saker, men hjärnan har varit lite överbelastad av ny information den senaste tiden. Nästa vecka blir lugnare och jag kommer kunna fokusera mer på mina ordinarie arbetsuppgifter som jag nu ligger efter med. I juli ska jag vara ledig en hel del. Bilden ovan får vara målbilden för sovmorgon mitt i veckan och frukost på uteservering med en bok i handen.

De senaste två dagarna har jag mest vilat och gett kroppen återhämtning. M har legat inne i gästrummet och tittat på projektorn och jag har tittat på mina grejer i TV-rummet. Emellanåt har vi sökt oss till den andra för lite gos och en puss. Ätit våfflor till frukost och sedan mötts i köket när hungern åter gjort sig påmind. Lite som två katter. Jag såg på den nya filmen Office Romance på Netflix med Jennifer Lopez och Brett Goldstein och tänkte att de var ett så omaka par med ganska sval personkemi. Tycker att Brett Goldstein är för bra för den typen av manus. Förlossningsscenen var något av det märkligaste jag sett i en film. What… why?! Ni som sett den vet vad jag menar. Filmen var ett okej tidsfördriv, skrattade ändå ett par gånger, men förvänta dig inget storslaget.
Jag har även färgat ögonbrynen och sambon har fortfarande inte vant sig vid det. ”Du ser ut som en Angry Bird”, sa han nyss. Riktigt så illa är det faktiskt inte. Det är bara att de knappt synts de senaste veckorna.

Nu börjar det bli dags att göra sig redo för sängen. Duscha, förbereda min overnight oats-frukost, lägga fram morgondagens outfit (life hack för den som går upp tidigt men inte är en morgonmänniska) och ta ett beslut om vilken bok jag ska börja läsa härnäst. Insåg precis att jag även behöver hänga upp den fuktiga tvätten som ligger i en korg.

Jag ska bara komma igång med den kommande veckan, så hörs vi i dagarna.

À plus, mes amis!