Havet, studentbudget och en tramsig film

Innan den där riktigt varma och evighetslånga sommaren 2018 var jag en riktig badkruka och badade aldrig i Sverige. Sedan hände någonting. Nu vill jag aldrig inte bada. Förutom på vintern när det inte finns tillgång till en het bastu i närheten. Igår kväll tvekade jag länge på om jag skulle ta mig ner till Sundspromenaden för ett dopp. Till slut tog jag beslutet att faktiskt göra det. Det blåste starka vindar och kraftiga vågor slog mot bryggorna så räddharen i mig tyckte att det var lite obehagligt att doppa sig. Ända sedan jag som barn tumlades runt av en hög våg under en semester i Grekland, och fick en riktigt obehaglig kallsup, har min respekt för stormiga vågor varit skyhög. Jag är en god simmare men tycker inte om att ofrivilligt hamna under vatten. Jag doppade mig medan jag krampaktigt höll hårt i stegen och kände som att kroppens bästa hormoner väcktes till liv i kroppen. De som får livet att strömma genom hela ens väsen och livslusten att dämpa ångesten.

Kanske älskar jag havet mer än det älskar mig? Kanske älskar vi varandra. Det var varmare i vattnet än i luften igår så jag älskade bara havet ännu mer.

Trots tröttsamma kastvindar under cykelfärden fram och tillbaka var resan och upplevelsen värt det. Jag funderade på att köpa en glass på vägen hem men bestämde mig för att låta bli för att fortsätta min plan om att inte spendera ett enda öre på hela dagen (det gills väl inte att jag köpte mat på sambons ICA-kort?). Vilket är en bedrift för en person som gärna slentrianmässigt köper en svindyr kafékaffe flera gånger i veckan. Den här månaden lever jag på en studentbudget eftersom att jag väntar på slutlön (semesterpengarna) och A-kassa. Jag slutade på mitt jobb innan sommaren och sista arbetsdagen var i mitten på juli, vilket betyder halv lön denna månad. Eftersom att jag varit konsult kommer inte den allra sista lönen förrän i augusti.

När jag var student eller i de perioder jag haft en lägre inkomst brukade jag ha som utmaning ibland att inte spendera några pengar flera dagar i sträck, vilket oftast fick mig att känna stolthet och lättnad när jag lyckades.

Jag har haft lägenheten för mig själv i 48 timmar eftersom att M varit i Blekinge och sedan jobbat i Älmhult. Jag behövde verkligen få vara ensam hemma och har verkligen njutit av ensamheten, vilket jag inte trodde att jag skulle göra. Ensamhet kan vara både jobbigt och skönt, beroende på hur den ter sig. Just nu var det välbehövligt för att få perspektiv på saker och ting. Jag har sökt två jobb, fixat och donat i hemmet, tränat och plöjt flera avsnitt One Tree Hill. Jag gjorde även ett tappert försök att se på filmen Wicked men klarade bara en timme. Vilken smörja? Tror att jag kanske hade gillat den för 15 år sedan, men nu kändes den mest bara tramsig. Jag saknat M lite så det var fint när han kom hem i eftermiddags så att jag fick kramas med honom. Nu ska jag iväg och träffa Clara en stund Vi har inte träffats på en månad eftersom att hon varit i USA.