C'est la vie

Fransmännens (brist på) serviceanda

Tiden räcker inte riktigt till just nu och då får bloggen komma sist på prioritetslistan. Det har varit en bra dag på jobbet och trots trötthet så gick tiden ganska fort. På vägen hem gick jag inom Franprix och slogs ännu en gång av hur trevliga de är i mataffärena här i Paris, alltid med ett leende på läpparna och hjälpsamheten är oslagbar. Inga suckar eller himlande ögon. Oj, jag pratade visst om mataffärerna i Sverige nu.
Jag funderar på att erbjuda fransmännen en privat kurs i “servicemindedness”. Kanske mot en årsförbrukning av Danette chocolat noir? Värt ett försök ändå.

Nu ska jag iväg en snabbis till Monoprix, eftersom de aldrig har allt på Franprix, och sen har jag lovat att laga Christophe’s favoriträtt till middag. Plus att jag måste städa och tvätta. Det enda jag vill just nu är att lägga mig i sängen och kolla på film…

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *