Living abroad,  South Africa,  THROWBACK

För två år sedan i Kapstaden

11 april 2017. Det var en solig morgon precis som alla de flesta andra morgnar som jag vaknat upp i mitt tillfälliga hemland. Skillnaden mellan denna dagen och alla andra dagar var att jag inte skulle somna med staden på kvällen. Mindre än åtta timmar senare skulle jag i stället sitta på ett plan norrut. Hemåt. Det var min sista dag i Kapstaden.

Ibland känns det som om det var en en hel livstid sedan trots att det bara gått två år sedan jag vinkade adjö till det där magnifika landet längst ner på Afrikas kontinent. Det finns stunder då jag undrar hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade hamnat i det där svarta hålet, eller orkat ta mig ur depressionen och ändrat på min livssituation. Om jag hade stannat kvar. Hade det gjort någon skillnad? Jag brukat tänka att allting händer av en anledning. Att allt som händer är för att ödet bestämmer det. Egentligen är det alldeles för abstrakt för mig. Jag är en realist och behöver faktabevis svart på vitt. Samtidigt är det skönt att tänka så för om vi hade kunnat påverka alla utgångar i livet så vore varje nederlag hemskt. Så jag fortsätter att tro på att jag hamnat där jag hamnat för att det på något vis var meningen.

Även om tiden i Sydafrika på många sätt var påfrestande och problematisk så skulle jag aldrig vilja ta tillbaka det. Utan den tiden skulle jag ha varit så mycket ängsligare och mer osäker än vad jag är idag.
Jag tror att det är viktigt att då och då gå ur sin comfort zone, våga chansa även om det känns skrämmande. Det är så vi växer och stärks som människor.

Hursomhelst. Vi kikar lite på den där dagen för drygt ett år sedan när jag befann mig på andra sidan jordklotet.

Jag vaknade strax efter klockan åtta och tog en Uber till Jason’s Bakery. Jag kan för övrigt tipsa om det här kaféet som är ett populärt tillhål för den gemene “Capetonian”, särskilt på lördagar. Deras donuts är allmänt kända som de bästa i stan.

Energidepåerna fylldes på med en slags äggpaj och en smoothie. Den där lilla pajen var dock inte så mättande så jag fick köpa en till. God var den i alla fall. Sedan en kaffe på det såklart. Kaffekulturen i Kapstaden är minst lika stor som här. Det finns flera kafferosterier och en av dem kan du läsa om HÄR.

Jason’s ligger på Bree Street och såhär fint kan det vara där en tisdagsmorgon. Det är väldigt grönt och blommigt i Kapstaden. Överallt finns det träd, palmer, buskar och blommor.

Precis som med allt annat så hade jag prokrastinerat ett besök uppe på Table Mountain sedan jag anlände i Kapstaden fem månader tidigare, så min plan var att åka upp dit innan flyget skulle gå samma dag. Kön var LÅNG.

Så jag gjorde vad varje skamlös och street smart person skulle göra. Jag trängde mig. Nöden har ingen lag. Det här är i andra kön som tog en till liften. Redan en spektakulär vy.

Till slut kom jag upp till toppen. Där såg det ut såhär. Ja, jag vet.

Detta är min skrivbordsbild på datorn. Som en påminnelse om att jag vågade ta en risk och om allt jag fick uppleva. Plus att det är en snygg bild som togs av en random turist innan jag tog linbanan ner igen och åkte mot flygplatsen.

Om du vill läsa mer om Table Mountain och hur du tar dig upp dit så har jag skrivit ett inlägg om det. Länk: A view from the top of Table Mountain

En enkel flygbiljett till Köpenhamn med passet som huserar mitt visum. Det är nu kasserat. Det måste ju vara roligt att spara det i någon låda för att sedan leta upp det när jag är gammal och grå. Då kan jag titta tillbaka och minnas alla äventyr jag var med om under min tid i Sydafrika.

Sista bilden på bergen som omringar Kapstaden med dess förorter i förgrunden. Det var en fantastisk solnedgång, som det nästan alltid är.

Bye bye Africa.

Tack för allt du lärde mig om mig själv och andra.


0

0 kommentarer

  • Daniel på FlyingDryden

    Vilka bilder! Kommer faktiskt ihåg när du var där. Eller i alla fall inläggen på bloggen. 😊 Jag tror också att saker sker av en anledning. Tänker också ibland på vad som hänt om jag _inte_ gjort ditten eller datten. Som att jag bor i Östersund istället för Vänersborg där jag typ kommer ifrån. Just det livsödet handlade om ett litet snabbt övervägande vid ett tillfälle i Stockholm (!) en blåsig höstkväll 1999. Övervägandet blev ett beslut, som ledde mig till där jag bor idag sedan 2002. Om jag inte inte fattat beslutet, precis där och då… jadu, det ska vi väl egentligen inte fokusera på va? 😊

  • christinesstories

    Ja det är verkligen intressant att tänka på hur livet hade sett ut om vi inte hade gjort alla de där valen. Hade det inte varit lite häftigt om vi kunde uppleva livet som i den där filmen med Gwyneth Paltrow? Sliding doors tror jag den hette. Fast det kanske mest hade varit lite ångestframkallande, hehe.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *