Ett besök på Musée d’Orsay

Första gången jag besökte Musée d’Orsay var 2009, samma vår som jag flyttade till Paris. I flera år efter det sa jag att jag skulle tillbaka. Tror ni att det blev så under de 5,5 åren jag bodde där eller de otaliga gånger jag besökt Paris sedan dess? Svar: nej. För att inte missa tillfället ännu en gång på grund av prokrastinering och dålig framförhållning, så bokade jag in ett besök på förhand och lade varsamt in det i kalendern för att inte glömma bort. Det kan man göra på hemsidan och då slipper man den milslånga kön till biljettkassan och är garanterad en plats. Det kostar 16 euro. Första söndagen i månaden är det gratis entré, om man råkar tajma sitt Paris-besök på det viset.

HÄR bokar du! I bokningen väljer du en time slot, men jag var definitivt inte där exakt kl 11.30 så känn inte stress om du skulle bli lite sen. Det finns skåp inne på muséet för att lägga in jackor och väskor, som är gratis. Väldigt praktiskt! Det var lite svalt på sina ställen inne i byggnaden så det kan vara värt att ha med sig en tröja eller kofta.

För den som inte känner till historien om Musée d’Orsay så var det från början en tågstation. Den byggdes inför den stora Världsutställningen i Paris år 1900. På grund av att stationens plattformat till slut blev för korta för längre tågset, beslutades att byggnaden skulle göras om till museum, som invigdes 1986.

De stora stationsuren har bevarats och vittnar om byggnadens forna syfte. Just vid denna plats, på andra våningen, var det kö för att fotas framför klockan. Jag nöjde mig att fota en random turist i stället. Tycker att det blev en fin bild.

Det var en hel den folk men inte så packat som jag befarat. På Musée d’Orsay hänger tavlor från några av världens mest kända konstnärer, till exempel Vincent van Gogh, Claude Monet, Paul Cézanne, Pierre-Auguste Renoir, Edgar Degas samt skulpturer från bland annat Auguste Rodin.

Läs även:
– Fondation Claude Monet
– Musée Rodin i Paris

Van Goghs The Starry Night. Jag köpte denna som poster i muséebutiken och nu hänger den i stugan.

Edgar Degas har vi här. Det är mäktigt att gå omkring där bland originalmålningar som är upp till 170 år gamla. Som bara finns just i den byggnaden i Paris.

Tänk att få vara en skolklass som för sin bildlektion får besöka ett museum med världskonst. Här stod elever och gjorde någon slags skissuppgift. Det är något annat än att för femtioelfte gången se den uppstoppade giraffen på Malmö Museum. Undrar om de förstår sitt privilegium? Troligtvis inte.

Förutom tavlorna går det att beskåda en hel del skulpturer. Jag vet faktiskt inte vilken konstnär som gjort dessa. I bakgrunden syns det majestätiska uret.

Här har ni mig, i finklänning från Sézane den kulturrika dagen till ära. Tog bilden snabbt som tusan innan hissdörrarna öppnades för att det är så pinsamt när någon kommer på en med att ta en spegelselfie.

På andra våningen finns en ganska trevlig restaurang, med en förvånansvärt prisvärd meny. Jag åt ingenting men det verkade populärt.

Konsten är utspridd på första och andra våningen, med pedagogiska skyltar som visar var du hittar de olika konstnärerna.

Bilden till vänster är nästan lite som en tavla i sig.

En perfekt dag för muséebesök. Såklart började det regna just som jag kom ut igen och just den dagen hade jag lämnat paraplyet hemma.

Jag var hungrig efter att ha insupit all den konst och hittade ett litet hål i väggen några kvarter söderut i 7:e. Minns inte vad det hette men tyckte att servicen var lite halvdan så vill ändå inte rekommendera det. Maten var god men lite väl enkel.

Efter det gick jag i några butiker innan jag gav upp regnet och tog metron hem för att värma mig och vila ett tag. Vid kl 18 tog jag bussen mot Ramuteau för att möta upp min kompis Precious för en middag. Vi sågs på Le Petit Marcel och pratade om livet i ett par timmar.

Jag åt en fiskrätt med potatismos och någon sås-tjofrejs. Väldigt gott och vällagat var det. Kan rekommendera att äta där! De har en mysig uteservering och ligger tillräckligt långt bort från Les Halles för att inte vara översvämmat av turister.

Sedan var jag så himla trött i både kropp och hjärna så det var skönt att åka hem för att sova många timmar. Jag tror att jag snittade 12 000 steg under mina dagar i Paris.