En vardagsvecka med högt och lågt

Just nu härjar PMS:en i min kropp. Jag växlar mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg. Nej, riktigt så illa är det faktiskt inte. Däremot märker jag hur mina sinnen är på helspänn. Det blir jobbigt med höga ljud, starkt ljus och många intryck. Allting känns väldigt mycket. Jag är trött och sover dåligt. Sömmen på nattlinnet blir obekvämt när jag ligger på det. Igår tyckte jag att våra nytvättade handdukar hade en ”obehaglig textur” efter att ha tvättat dem med nya handdukar. Kunde inte släppa det hela så jag tvättade om dem. I morse stod jag framför garderoben och beklagade mig inför M för att jag inte visste vad jag skulle ha på mig. ”Jag har sådan beslutsångest, hjälp mig, älskling! Vad ska jag ha PÅ mig?”. Ja ni hör ju. Han bara suckade och svarade mig ”du är jättefin i det där, tycker att du bara ska gå hemifrån nu”.

Vissa veckor är bara sådär. Det är lite oklart också var jag är i min cykel efter att jag började med hormonspiral, så ibland vet jag inte om det är ett normalt tillstånd eller tillfälligt. Är jag så här helt enkelt? Är det nedtrappningen? Förklimakteriet? Tvångstankar? Who knows. Kanske har det att göra med dålig sömn och alldeles för mycket intag av sötsaker som fått mitt blodsocker att gå bananas.

Tillsammans med M kom jag överens om att jag skulle unna mig en lyxig fredagsmorgon så jag cyklade (till slut) hemifrån och landade på Ruths. Det var såklart knökat med folk. Kaffekö, jobbig musik och bullrig atmosfär – allt annat än min högkänslighet hade lust med. Nu har det däremot lugnat ner sig och skön soulmusik spelas ur högtalaren. Drack en cappuccino och åt en scones.

Den här vardagsveckan har överlag varit väldigt bra, trots allt. Jag har känt mig starkare, säkrare och mer hoppfull än på länge. Gjort bra saker och gett mig själv en high-five för dem. Varit modig och gått ur min comfort zone vid flera tillfällen. Njutit av sensommarsolen. Skrattat mig genom roliga scener på improvisationskursen jag började på förra veckan. Fått mycket kärlek av min blivande man och bokat in en resa att se fram emot i början på oktober. Längtat efter att börja bo in oss i stugan.

Nu ska jag snart promenera bort till mitt förra jobb och lämna nycklarna för det har jag ännu inte gjort. Ska bli kul att hälsa på min före detta chef och gamla kollegor. Sedan ska jag äta lunch med M och senare i eftermiddag kör vi upp till Åsljunga. Vill även hitta någon fin present till Sandra som fyller år i morgon. ”Vad önskar du dig? Du måste säga minst tre saker!”, skrev jag till henne igår. Hon svarade aldrig. Ghostad. Ska jag köpa ingenting då eller?

Hoppas att du som läser får en underbar dag, och om du inte får det så skickar jag en stor och varm kram genom cyberspace <3