Det kreativa skapandets utmaningar

Hej på er! Jag lever och frodas, vilket de som känner mig eller följer mig på Instagram vet. Nu vet även ni andra. Usch, vad hemskt egentligen. Hur många spökbloggar finns där ute? Folk som lämnat jordelivet och så lever deras sociala medier vidare på internet för att anhöriga inte har lösenordet. Mattias och jag har båda tillgång till varandras mobiler så det löser väl sig om något sådant skulle ske.

Oj vad det blev mörkt nu känner jag. Vi lämnar det ämnet.

Jag sitter med en ansökan till ett jobb jag verkligen vill ha och har drabbats av skrivkramp och prestationsångest. Vad jag än skriver så kommer inte orden ut så som jag önskar. Även här och nu när jag bestämde mig för att i stället trycka ut ett blogginlägg, men jag har bestämt mig för att bara skriva. Så får det bli vad det blir. Jag antar att det är nackdelen med att vara en kreativ själ med alldeles för höga krav på sig själv. Är det verkligen good enough? Jag jobbar på det där att släppa taget om skapandet – lita på min förmåga. Ibland går det och ibland går det inte. Antagligen går det också hand i hand med cykeln, att vissa veckor hjälper eller stjälper hormonerna den kreativa processen och det får vara okej det med.
Någon som känner igen sig?

Ibland går det som på räls och då kan jag bli så stolt över mig själv att jag lyckats skapa en riktigt bra text. “Nu fick jag till det, fan vad bra det blev!”, kan jag säga till M och han svarar stolt “vad bra älskling, du är en riktig ordsmed.”. Andra dagar sliter jag mitt hår av frustration för att jag inte (enligt mig själv då, andra tycker säkert att det är “good enough”) ens lyckas få en mening rätt. Jag vet när jag skapade någonting på jobbet i en av mina senaste arbetsroller och chefen tyckte att det var helt fantastiskt, och jag bara “alltså, det var väl okej men verkligen inte min bästa prestation”. Precis likadant kan det vara för mig, att jag imponeras av någon som inte alls förstår varför, för den personens lägsta är mitt högsta.

M och jag började dagen med att gratulera varandra på femårsdagen. Den 31 oktober 2020 gick vi på vår första dejt och vi har hållit ihop sedan dess. Tänk att vi redan känt varandra så länge? Tiden går fort! Samtidigt som det ibland känns som att vi varit tillsammans i en evighet. Vi träffades mitt under covid-pandemin och flyttade ihop efter fyra månader. Det kan du läsa om här förresten: En superlike på Tinder

Det var tidigare mitt mest gillade inlägg, innan jag bytte plugin till gilla-knappen längst ner till vänster. Kanske måste byta igen snart för den jag har är inte kompatibel med WordPress senaste version. Himla dumt.

Kaffet var slut hemma så vi tog det gemensamma beslutet att äta frukost på Söderberg & Sara och här sitter vi ännu. Det är nog snart dags att runda av här och gå hem för att äta lunch. Tror att jag kan behöva en lång promenad också för att få upp kreativiteten i hjärnan. Kanske kan det hjälp mig att skriva den där ansökan som jag så gärna vill få iväg innan jag tar helg.

Trevlig fredag till dig som läser!