Baby you’re like a drug to me

Här ser ni lite bättre hur min nya stickade tröja ser ut. Den är lappad på armbågen och har en ”slits” nere i sidan. Den är så himla bra. Jag älskar den! Fast nu har den använts sen jag köpte den och får nog åka i smutsen tills vidare. Hmm, när är nästa tvättid? Jag saknar redan min tröja(har den på mig just nu, for the record…).

Nu är dagen slut. En dag som var ganska mycket som en berg och dalbana. Jag har både skrattat och gråtit, varit arg och varit glad och deppat och känt mig lycklig. Det är fan inte lätt för oss tjejer en gång i månaden! Särskilt inte när man har den man älskar i ett annat land och det kostar för mycket att ringa på mobilen(finns det en skype-app till Android??!). Efter en vecka känns det mer än jobbigt. Särskilt när man pratar genom en webbcam och sitter på varsin säng 1000 km från varandra och inte ens kan ge den andra en godnatt-puss. 
Men om exakt tre veckor ligger jag där brevid honom i den hårda ikea-sängen, i lägenheten med de fina balkongerna, i 8:e, i Paris. Galet. Och det känns så bra att prata och höra honom säga att jag är söt i kameran som gör mig vit som ett spöke och flottig som att jag sprungit fem mil. Och höra att han saknar mig. Då mår jag bra.

Gissa vad jag ska göra nu då? Ja precis, titta på How I met your mother. It’s like a DRUG. Men bara ett avsnitt, jag lovar!