Alla planer som inte går som planerat

Hej vänner. Long time no see, or talk. Jag vet inte riktigt varför jag inte uppdaterat bloggen. Det är väl en blandning av prokrastinering och inte riktigt veta vad jag ska börja med. De går ofta hand i hand har jag märkt.

Jag har varit dålig på att vårda mina intressen, vilket jag pratat om tidigare. Varför jag inte faktiskt tar tag i att vårda dem ordentligt är såklart en bra fråga. ”Kanske tycker jag inte om att skriva längre? Kanske är jag inte lika bra på det som tidigare?”, tänker jag ibland. Fast egentligen vet jag att det inte är sant. Jag älskar språk och att uttrycka mig i textform. Det har bara inte fått så stort utrymme i mitt liv de senaste åren och kanske ska jag bara göra som författare gör: schemalägga skrivandet. Nej, jag vet inte. Jag har aldrig varit särskilt bra på att schemalägga saker och ting. Varför skulle det fungera nu? Jag är mer en ”play as I go”-person som gör saker när lust och inspiration faller in. Vilket kan förklara varför jag även är någon som ofta suttit med arbetsuppgifter och tentor precis innan deadline, med panik i blicken, och förbannar mig själv för att jag inte är en sådan som schemalägger och gör saker i god tid. Femårsplan? Nej nej. Jag är nöjd bara jag har en veckoplan.

Däremot var jag väl förberedd och hade packat i god tid för att åka till Barcelona med Mattias igår. Tyvärr hade ödet andra planer. I måndags började jag känna mig lite risig och jag tänkte att det kanske skulle gå att finta bort vad det nu var för infektion min kropp kämpade mot. Lättare sagt än gjort tydligen när det samtidigt kommer chefer från huvudkontoret till kontoret och det inte är läge att jobba hemifrån. Natten mellan onsdag och torsdag kunde jag knappt sova för att jag var täppt i näsan och hade ont i halsen. Omkring klockan fem på morgonen, när jag vaknade för tionde gången och inte kunde somna om, var jag så utmattad och besviken att jag bröt ihop. Jag insåg då att vi inte skulle kunna resa till Barcelona den förmiddagen och grät en skvätt över den saken. När morgonen kom tog vi det förnuftiga beslutet att ställa in planerna. Det blir inte roligt att resa utomlands när någon är riktigt sjuk. Det har minst sagt utvecklats till en ofrivillig tradition att jag blir sjuk så fort vi ska resa iväg på någonting. Lyckligtvis kunde vi avboka hotellet utan någon extra kostnad och jag hoppas att vi kan få tillbaka pengarna för flygbiljetterna på kreditkort-försäkringen. Jag fick ringa Kry och få ett dyrt sjukintyg men jag hoppas att det betalar sig.

Vi var båda två ganska besvikna över att inte tillbringa helgen vid Medelhavet, men ställde om planerna till det näst bästa alternativet en helg när väderrapporten lovade försommarvärme i Skåne. ”Jag slänger in dig i bilen bara så kör vi upp till stugan. Du kan ju lika gärna vara sjuk där som i stan.”, sa han. Jag tänkte först att jag kanske borde vara kvar i lägenheten, smittohärd som jag trots allt var, men han tyckte inte att jag skulle sitta där ensam och bli deppig. Vilket jag såklart höll med om. Väskan var ju ändå packad så det vara bara att styra om lite från Barcelona weekend till ”livet på landet”-packning.

Här på landet har vi haft det ganska mysigt, trots att jag är sjuk och inte orkat göra särskilt mycket. Det är så tyst och rofyllt, det enda man hör är vårfåglarnas kvitter. Vi har fått en säng av våra grannar (de sålde sitt hus och gav oss massor med grejer!) som är så skön. Innan hade vi en provisorisk hopfällbar säng som var helt okej, men nu har vi en riktig resårbotten med bäddmadrass. I natt fick jag äntligen (nästan) en hel natt ostörd sömn. Jag vaknade en gång under natten men sov nog ändå 9,5-10 timmar. Det var underbart.

Idag har jag mest tagit det lugnt här i stugan men även agerat chaufför till M som varit över hos våra vänner hela dagen och hjälpt till med att gräva dräneringsdike. Jag såg thrillern Apex på Netflix som var bättre än väntat (älskar den typen av psykologiska thrillers), och sista avsnittet av Emily in Paris. Fortsatte Frankrike-temat med Je m’appelle Agneta som jag nu tänkte se vidare på. Jag älskade boken, men tyvärr brukar inte alltid filmatiseringen vara lika bra. Vi får se helt enkelt.