Det var trots allt ganska skönt att komma hem från den långa resan, även om jag hade en liten kris då jag insåg att vi skulle lämna södra Frankrike när vi precis kommit dit. ”Älskling, vi tog några extra dagar i Italien men nu måste vi åka hem. Vi kan inte vara borta för evigt.”, sa M med mjukt pedagogisk ton. ”Varför inte?!”, frågade jag desperat. ”För vi har inte obegränsat med ’f*ck you-money'”, svarade han och ryckte på axlarna sådär som brandmännen i NileCity gör. Då kunde jag inte argumentera emot. Vi rullade över bron sent i tisdags eftermiddag och när vi körde mot Möllevången fick jag ändå en…