I nästan två år lyckades jag ducka för Covid-19, och jag borde verkligen inte varit så kaxig över min självdiagnos för immunitet för tji fick jag. Både Mattias och jag fick tillbaka ett positivt svar igår för de förbannade viruset så nu blir det isolering och karantän här hemma. Det känns som en vanlig förkylning med en lätt hosta och snuva. Jag har ingen feber. M har lite svårare att hantera sitt sjukdomstillstånd och har dragit sig undan likt en eremitkräfta, medan jag själv är överraskande positivt inställd. Kanske för att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta över den här femtioelfte sjukdomshistorien sedan i höstas? Så jag…