• Torsdagstankar på bloggen

    Det var inte meningen att lämna er i ovisshet i tio dagar. Som en scen ur en Clint Eastwood-film från 60-talet där allt man ser är en öken med en ensam uttorkad buske som blåser förbi. No-man’s-land, eller no-woman’s-land såklart. Jag blev sjuk dagen efter att M blev frisk från sin förkylning, sen kom Ina på besök och den här veckan som gick har jag varit helt utmattad. Sådär så att jag grät av trötthet i måndags för jag var så trött på allt. Grått och rått väder gör inte saken bättre. Nu är jag i alla fall här med ambitionen att inte lämna bloggen tom så länge igen. Jag…