-
Torsdagstankar på bloggen
Det var inte meningen att lämna er i ovisshet i tio dagar. Som en scen ur en Clint Eastwood-film från 60-talet där allt man ser är en öken med en ensam uttorkad buske som blåser förbi. No-man’s-land, eller no-woman’s-land såklart. Jag blev sjuk dagen efter att M blev frisk från sin förkylning, sen kom Ina på besök och den här veckan som gick har jag varit helt utmattad. Sådär så att jag grät av trötthet i måndags för jag var så trött på allt. Grått och rått väder gör inte saken bättre. Nu är jag i alla fall här med ambitionen att inte lämna bloggen tom så länge igen. Jag…
-
Lionel Richie och man cold
Jag är på väg till Bara där jag ska tillbringa ett dygn hos Sophia. Hon bjuder på tjejmiddag och sedan blir det fest – för att citera Lionel Richie – All night long. Den låten är nostalgi för mig. När jag var i mina tidiga tjugo och hängde på Étage eller Privé nätterna igenom var det den 80-talsdängan som alltid fick mig att springa upp på dansgolvet. Om jag inte redan befann mig där vill säga, vilket jag oftast gjorde. Jag får nog styra upp lite Lionel Richie ikväll. Sedan sover jag över där och åker hem i morgon. M är dunderförkyld och orkar inte ens spela TV-spel. Stackarn. Det…
-
The failed Paris trip
Förra helgen i Paris blev som sagt inte alls som vi hade tänkt oss. Jag var sjuk alla fyra dagar vi var där och hostan eskalerade när vi hade landat. Ingen hostmedicin hjälpte så jag snittade fyra timmars sömn per natt när jag inte konstant hostade tills antingen kräkreflexerna satte igång eller jag tappade andan. Två av kvällarna kunde vi inte ens gå ut för att jag var så dålig och stämningen mellan oss två var… well, smått ansträngd emellanåt. Det regnade nästan hela tiden och blåste starka vindar. Drack jag ett enda halvfullt glas vin under dagarna i Paris? Nope. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte…
-
När katten är borta…
… går råttan ut för fredagsdrinkar? Jag är gräsänka den här helgen medan Mattias är i Wien och lever loppan med killkompisar. Själv ville jag fira min första icke-sjukdag på två veckor och hade saknat mina älskade vänner. Så jag introducerade två av mina favoritpersoner för varandra, sen satt vi några timmar på Atmosfär där vi drack White Russians och pratade livet. Är det inte fint när två människor som betyder mycket för en och aldrig träffats innan klickar? Sophia till vänster är min kusin aka syster i själen och Clara kom in i mitt liv för ungefär två år sedan. Två kloka, smarta, omtänksamma tjejer med världens bästa personligheter.…
