De senaste åren har jag jobbat väldigt mycket med att anamma begreppet ”good enough”, att fokusera på det jag lyckas med snarare än det jag misslyckas med. Ändå halkar jag in på prestationsångesten titt som tätt. Jag vet inte riktigt varifrån det kommer men ibland sätter jag orimligt höga krav på mig själv utan att egentligen förstå varför de finns där. I jobbsammanhang, i vänskaps- och kärleksrelationer, i mina personliga prestationer. Något som till slut tryckte ner min självkänsla till botten av en brunn och ledde mig in i en utmattningsdepression. Efter det har jag tillbringat timmar av terapi för att komma till en acceptans i att det inte finns…